komplimangintollerant?

[KURSIV]... komplimanger är inte en okomplicerad företeelse. Ord formade mjuka, varma och uppmuntrande. För någons väl och ve. Tack. Artig respons. Som en reflex. Glädjs själen av komplimanger? För vem är komplimangerna lämpade? Vem skall näras? Säg att jag är söt. Inget händer i själen. Glädjen förvandlas till total avsky, förakt och en känsla snarlik kränkning. Söt. Ett ord. En innebörd som inte verifieras som en legitim komplimang enligt mig. Söt kan vem som helst vara. Inget speciellt. Inget påverkansbart. Är född söt, mina gener genererade i den uppenbara sötheten inte jag som person. En komplimang. En komplimang med dignitet. Ett värde. En sanning för den som ger den. Smickrande. För mig är den vackraste komplimangerna intelligent. Begåvad. Personkaraktäristiska som varmhjärtad, omtänksam eller brinnande intresse för något specifikt. Jag är mer än söt, jag är en person. Den som ser mig som person bakom söt, yta - dennes komplimanger når min själ. Gör mig glad. Värmer mitt inre. En komplimang, mottagaren borde inte besitta rätten till att verifiera huruvida den är värdig eller inte. Huruvida mottagaren är värd att glädjas av den eller inte. Jag tackar för komplimanger. Är tacksam för att någon tycker jag är söt. Komplimangen utgör inte för mig näring. Själen växer inte av stolthet. Inte heller av lycka. Jag erkänner mig bortskämd. Uppskattning. Prestationer. Mitt varande. Mitt utseende. Är tacksam att någon tycker något, något för dem positivt. Allt för ofta. Får. Får. Får. Får. Tackar. Komplimangerna har mist sin dignitet. Blir mättad. De når inte det innersta. Blir bara ord. Mister sin mening. Ord utan egentlig mening. Kanske med baktanke. Kanske ogenomtänkta. Kanske av slentrian formade. En komplimang ges av mig ärligt. Måttfullt. Med omtanke. Förhoppning om att glädja. Uppsåtet till komplimangen ligger alltid förankrat i ärligt tänkta tankar. Bristen av tillit till den som ger mig komplimangen och dessen ärliga tanke som läggs i själva orden. Kan det vara min brinnande tillit som ligger bakom även detta? Tilliten till att jag kan uppfattas på ett specifikt sätt, oavsett om jag är värd det utifrån mitt perspektiv sett eller det faktum att jag tror att människor faktiskt kan mena det utan egentlig baktanke. Vackra ord. Ärliga ord. Gör någon glad. Ska försöka förlita mig på komplimanger, och nära själen på dem oavsett. Over and out.[/KURSIV]

Kommentarer

13 oktober 2011 18:07

Thyndra

Jag är så glad över att få komplimanger, men det tog många år innan jag kunde säga Tack så mycket och mena det. Ökad ålder och ökad självkänsla hjälper till ;) Och så mycket skojigare livet blir när man både kan ge och ta komplimanger och beröm ;)
13 oktober 2011 21:26

linni

Ge komplimanger kan jag, men bara när jag menar dem. Ta de med ett tack, det går - att mena det, det blir ett vidare kbt-projekt ;) Självkänsla och ålder säger du.. mm självkänslan får jag jobba på först tror jag, ålder den kan jag inte påverkar så mkt ;) KRAM på dig Thyndra, å vad härligt att du njuter av komplimanger!
13 oktober 2011 22:22

fruragge

Ett par ärliga ord åt dig på vägen då som jag innerligt hoppas du kan ta till dig och glädjas åt för dom är ärligt menade...du skriver så otroligt vacker och du får jämt mig att stanna upp och läsa dina inlägg, även när jag egentligen bara slentrianscrollar igenom bloggarna här, och oftast så är det nåt tänkvärt som verkligen var värt att lägga den lilla stunden på så SNÄLLA fortsätt skriv för det gör du så bra <3
14 oktober 2011 19:43

linni

Tackar på riktigt för en komplimang son faktiskt nådde mig. Tack igen. Kram Linni

Logga in för att skriva en kommentar.