Krossat hjärta kan förväxlas med mosaik

[KURSIV] På nyår krasade det till. Mitt hjärta värkte till av alla bitar som slets från varandra. Trodde att hjärtat var krossat. Brustet. Obesvarad medförde nederlag för mig. Mitt inre skrev sig hest för att bli hört. Jag stod upp för mig. Min övertygelse. Min kännedom om människor. Min fingertoppskänsla för verkligheten. Sanningen som för mig är självklar. Det värkte. Jag värkte. Efter dagar fyllda av vardagens ting inser jag att mitt hjärta är helt. Några blåmärken. Men inte krossat. Jag känner efter, är inte ledsen. Inte besviken. Inte hopplöst uppgiven. Jag känner mig mer stukad. Svullen. Öm. Jag blev trampad på, därför stod jag upp för mig. Jag kände mig förbisedd eftersom jag inte kunde forma mina tankar, inte sköta mig socialt och framför allt inte fick en chans att framföra mina åsikter med förnuft. Bortom sociala kompetens och bortom sans blottade jag mina onyktra känslor och resonemang. Jag orkar inget komplicerat. Inget energikrävande. Faktum kvarstår. Jag har mig själv och jag upptar all min vakna tid. Faktiskt verkar det som att inget kan mötas mot min kris som jag levt igenom under flera års tid. Inget är stort nog, just nu, att äventyra min egen krishantering av mig själv. Jag har kommit långt, men kämpar på sluttampen. Jag kommer i mål med en hel Linni. För att definieras som hel behövs inget annat än att mina bitar är sammansatta. Ihop klistrade. Fogade likt mosaik. En vacker konstform. Att små kantiga. Ojämna bitar kan tillsammans bilda en helhet. Ett konstverk. Nu ska jag ta mig ut på promenad med mig och mina egna tankar. Bara jag som skramlar omkring med alla mina bitar. Önskar er en skön lördag! [/KURSIV]

Kommentarer

6 januari 2013 01:01

linni

<3
5 januari 2013 14:06

maemal

Så fint skrivet! Ta vara på dig!

Logga in för att skriva en kommentar.