L.EVA

[KURSIV]Sovit som en stock. Trött igår. Trött idag. Tröttafötter. Trötta ben. Trötta steg. Trötta tankar. Trött, trött och trött. En varm famn att krypa upp i. Har spenderat tid i en fåtölj bredvid din sjukhussäng. Det viskas om operation, men ingen vet vad som faktiskt ska opereras. Jag vågar inte fråga läkaren. Jag vill blunda. Jag vill gömma huvudet i sanden. Jag vill glömma verkligheten. Undviker den mer än brukligt. En vecka av sjukdom, läggs till en annan. Din blick förändras från det enda mötet till den andra. Glad. Förhoppningsfull. Vaken. Vattnig. Uppgiven. Trött. Matt. Livet är. Livet. Så nära. Så långt bort. Livet utanför med snökristaller och rodnande himmel. Livet innanför sjukhusväggarna är doft- och färglöst med falsk värme. Fryser inombords trots rumstemperatur. Livet står på paus. Andetagen är många. Korta. Rosslande. Kroppen kämpar. Hjärtat slår för en överlevare. En stark kvinna försöker vinna. Måste och ska vinna. Kroppen bestämmer oavsett. I fåtöljen burrar jag in mig i kuddar stoppade med vanmakt och isolerande vadd. Sveper en lila skarvs om mig. Försöker att hindra kyliga inomhusvindar att förstelna mig. Ögonfransarnar tyngs ner av frostiga tårar. Mina tårar väcker dina. Min oro talar till din. Min litenhet möter din storhet fast just där och då kliver jag ur mitt vakuum. Naken och nerbruten står jag likt en ensam mosaikstaty med ett ledat hjärta med ledade hjärtslag. Tankarna surrar kring allt och inget som inte är aktuellt men som dansar omkring i det omedvetna, ibland in i det medvetna. Fullmakt är fullkomlig vanmakt. Bevittnad meningslöshet. Vita arkivet är det nedlagda artilleriet. Där viljan finns på pränt. Fast o hjärtat är sanningen, där bor känslorna bortom allt praktiskt. Där går oron och förtvivlan hand i hand. Ömsom hopp. Ömsom förtvivlan. Kontrollen över verkligheten är bortom räckhåll. Vem ska man skylla på? Vem tillåter orättvis fördelning av vanmakt, sorg och ensamhet? Var i ligger rimligheten att de två som varit bara mina behövt blir sjuka och kämpa mot ondskan, cancern. Må bäste kvinna vinna denna striden. Främst därför att hon måste leva. Jag vill få henne frisk och evig. På tågen tillbaka mot mitt vakuum. Ett vakuum där jag vadar i blod. Men vardagen kallar på mig. En veckas överlevnadsvardag för mig. För dig en veckans överlevnad för dig. Rosa huset, Kattisen - vi ses om en vecka igen. Käraste, kära - krya på dig så ses vi om som längst en vecka. Kramar från Linni med sorgen skräck i blicken [/KURSIV]

Kommentarer

3 februari 2013 11:35

FrkM

Sänder all styrka jag kan till dig. Livet är inte alltid lätt. Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
3 februari 2013 14:37

Pryssan

Jag hoppas du får kraft att orka! Måste få säga, så "vackert" du skriver mitt i allt sorgearbete.
3 februari 2013 21:12

linni

Tack. <3
3 februari 2013 21:12

linni

å tro mig, att mitt i allt så är det mycket vackert...

Logga in för att skriva en kommentar.