Lär känna mig själv genom en annan..

[KURSIV]Sedan några månader tillbaka har jag lärt känna mig själv. Genom en annan människa. Genom givande samtal med Eli. Olikheter av rang. Möter raka motsatsen till mitt eget vara. Inte bara olikheter. Likheter i alla ära, med de utvecklar inte i samma mening som olikheter. Eli får mig att möta nya sidor hos mig själv. Jag låter mig möta det nya. Det obekväma. Sanningar för mig tidigare gömda. Ofta med önskan om att förtränga dem. Ändock tar jag mina nya upptäckter och omformar dem till sanningar värda att reflektera över. Givande bekantskap. Sanningar som att jag likt besatt har ett behov av att ha kontroll i de flesta läget. Att jag känner mig naken och blottad när jag bekänner färg, känslor. Min integritet tror sig skydda mig när den snarare utesluter mycket för mig. Jag har en bristande och trasig tillit till människan. Vid stress har jag insett att jag vill städa undan allt som går långsamt, snabba på det sakteliga och att den sociala kompetensen tryter grundat i dåligt tålamod. Har inte ens tålamod att föra konversationer i normal hastighet. Skyndar fram. Jag har fått möta min ångest. Fått möta min moral. Fått möta min sårbarhet - känslan av att vara ensam. Jag möter en Linni som inte kan förneka sig själv längre. Måste stå upp för sitt vara. Älskar mötet med det okända. Samtidigt som jag skyr det. En skräckblandad förtjusning. Aldrig trodde jag, att jag skulle lära känna mig själv genom någon annan. Givande insikt. Samtidigt smärtsamt att inse vem man faktiskt är. Fast i grund och botten är jag rätt stolt över att få komma mig själv nära. Min integritet har troligen skyddad mig själv ifrån mig. En mur som inte ens jag kunnat klättra över. Nu ser jag innanför muren, en helt ny värld. Min inre värld, jag välkomnar mig själv in! Godmorgon![/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.