Let the sky fall

[LANK]http://open.spotify.com/track/1vGdUNRaBnFfAtd4sdzbfS[/LANK] [KURSIV] Gårdagens och dagens themesong på repete i lurarna. När det i ottan är folktomt på vagnen och hållplatsen då skrålar jag med med förlösande känsla. Låten boostar mig. Adel får min hektiska tillvaro att kännas manövrerbar. Jag känner mig stark, modig och nästintill i tonerna oövervinnelig. Jag kan ha mycket men jag tänker klara veckorna med bravur men inte på bekostnad av mig själv. Jag tänker visa mig själv. Min hälsa. Mina kollegor. Min chef. Jag är så kompetent att jag kan ro i land, vara torr om fötterna trots att båten läck in vatten. Runt omkring är det mycket. Jag mår bra. Jag är trött. Huden signalerar oro. Håret faller. Hungern kommer och gå. Kaffet består. Jobbet är fullt av bränder, ständiga brandutryckningar och beredskap under arbetstid. Kämpa mot målet att minska övertiden. Inte vara ständigt tillgänglig är en kamp för sig. Saknar mig till Skåne, önskar att jag bodde i det rosa huset med närhet till alla där tiden är begränsad. Försöker att amortera, planera semester och som om jag inte har nog - jo, då börjar jag längta efter tvåsamhet. Det är bara att ta en sak i taget. Ensamheten tröttas ut av behöver av återhämtning. Arbetstid avlöses av fritid i favör till Skåne. Det är knökfullt på jobb och privat - men mitt i alltihop trivs jag med att få ordna och dona. Besluta, ta ansvar och lösa det på mitt sätt. Okopromissat. Efter bästa förmåga. Rätt är rätt, fel är just bara fel. Inget egentligt Sky fall. Take my hand and we stand. Jag gör mitt bästa. Livet är här och nu. Jag lever, okompromissvillig att försaka nuet. Hoppas att er dag bli levande oberoende av semesterdag eller arbetsdag. Kram Linni [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.