Linda(namns-)dagen. Vackra dagen. Mitt i sommaren

I år är jag en bisittare till midsommarafton. Jag sitter mitt i allmänhetens skog. Midsommarstången omringas av ring på ring av dansande midsommarfirare. På en scen ljuder sleva stämmor i otakt och iklädd folkdräkt och ackompanjerat av folkmusik. Midsommar firas här av alla. Långt bortom sill, jordgubbar och nubbe. Grillad och rosé, nymodern sommarsuppé. Såpbubblor far med vinden. Hela Sveriges olika ursprung finns här representerat. Vackert. Om bara sången varit någorlunda uthärdlig. För falsk.

Något som är allt annat än falskt är jag mot mig själv denna midsommar. Jag sitter här och skriver. Ensam. En ibland många. Kravlöst sitter jag med mina känslor, tankar och ord. Min första midsommar Ensam. Snart ensam är stark. Jag är nöjd med mitt val. Även om jag saknar ett naturligt sammanhang. Fast saken är den att jag är har ett. Många sammanhang. Bara att i år tänker jag finna mitt eget. För nog. Bara jag. Min tid väl investerad i mig. Mina val för mitt välmående på sikt. Solen värme mig. Jag fryser lite inifrån. Just nu nöjer jag mig att värmas lite på ytan bara.

Allt har sin tid. Allergin kommer att begränsa min tid i gräset. Tills andnöd och igenmurade ögon tänker jag njuta av min egen midsommar. Glad midsommar på er! //Linda