Lyckan växer ur sprickorna i mark av kaos

Sprickorna är där maskroserrnas frön ser ljuset första gången. Med styrka tränger Skotten, tillika blivande stjälken upp. Livskraft. Överlevnadsfokus. Blommorna lyser gula. Som solar ur damm och grus. Oorganiserad mark. Knappt tinad av solvärmen. Kälen bor på djupet. Vårsolensstrålar till heta sommarsolens, de värmer ihärdigt upp ytskiktet. Jordens fasad. Tränger ner genom skog och mark. Sol föder sol. Värme föder värme. Sol från himmeln. Sol från jord.

När det är som det värsta jordskred i tillvaron då spricker ytan. Jord skymtas genom sprickorna. Bevisligen finns mjukt under hårt. Dolt. Förtyckt. Förpassat till evig skugga. Plötsligt exponerat i sol. Fotosyntesen när det är som mest klorofyllstinn. Göder viljan. Övervinner förutsättningar. Stark. Självständig. Starkt lysande. Solen på marken ut asfalten. Maskrosen.

När tillvaron är lika ordnat som markens grus, jord, sten och allehanda bråte - då slår livet till. Utan förbihåll växer likt ett skott sig starkare, starkare än om marken var krattad, vattnad och gödd. Precis som om liv väcks där det borde vara utdött och omöjligt. Är det en överlevnadsmekanism om man verkligen vill. Leva. Då lever man. Finner kärlek. Värme. Vänskap. Glädje i det utdömnda. 

Någonstans verkar kaos göra livet mer levande. Risktaganden större. Möjlighet till att vinna allt som någonsin kunnat önskas. Satsa ett bultade, krasande hjärta bredvid stolthet, egna andetagen och alla världens rikedomar på måfå. Utan mål eller mening. Högsta insatsen på rött. Inget att förlora men allt att vinna. Vinsten är det du alltid önskat utan att veta om det. Beundransvärt är då att med prispåsen, fylld av guld och ädelstenar, under armen, inte ens då inser man att den högsta vinsten är vunnen. Då den känns så bekväm, trygg och hemmahörande där. Som om det aldrig varit någon annastans.

Livet börjar visa sig från sin rätta sida. Det spelar upp framför ögonen på mig, trots att huvudpersonen är jag. Alla repliker är redan färdigskrivna och jag låter mig spelas av livet. Som en i publiken följer jag detta skådespel. Hur känlsor på dess fulla register spelas upp. Jag är en i mängden. Varjar med med livet som ett strå på vilket sädesfält som helst ute på Skånska myllan. Att bli spelad av livet var det sista jag förväntat mig. 1-0 till Livet vs Linni. Fast vinsten går troligen ändå till mig, om jag bara åker med. Njuter av livets nyckfullhet. Glädjs av medgångar. Erfarenhetssamlar vid motångar. Livskrisen förvandlades i skrivande stund till mitt livs äventyr. 

Utbringar en skål till Livet som jag saknar kontroll över och ler likt ett fån, brett åt att inte förstå speciellt mycket. Glädjs åt att solen skiner på starka stjälkar genom asfaltens sprickor.

Kramar från Linni