Människosynen - 10year challenge
Som den person som gillar möten, gillar och ser människor. Som tror gott och vill väl. Jag, liksom många med mig. Vi som trivs med att människor är olika, har erfarenheter av olika slag och ser intresset av att lära sig om livet genom andra, då ett människoliv inte rymmer tillräckligt många dagar för att hinna med att lära sig allt. Älskar att se människor utvecklas, växa och lyckas i det lilla liksom i det stora. Bortom svartsjuka, tycke sig stå över avundsjuka och missunsammhet. Där finner ni mig. Linni. i världen precis så. Tänk när världsbilden gungas. När det som varit alltid en sanning blir ifrågasatt. Referensramen blir kantstött och lacken släpper, träet spricker.
Efter mitt livs krishantering, livets prövningar och resan av förändring har kroppen och själ formats om. Linni 2009 är en skugga av 2019 års variation. 10 year challange som heter duga. Mindre bildligt viral och mer internt föränderligt vital. Tiden förändrar inte endast utsidan utan insidan utvecklas i takt med erfarenheterna livets år läggs till år.
I takt med varje kilo lättare och i varje mindre klädesplagg jag bär riktas mycket uppmärksamhet mot mig. Mitt varande. Min kropp. Mig. Ett så kallat bekräftelseregn öser ner över mig. Det regnar blickar - iakttagelser på håll, komplimanger och uppskattande gester... duggade till en början lite försiktigt till nu när omvärlden inte längre kan hålla tillbaka, de brister trots att de länge hållt emot och varit respektfullt försiktiga.
Länge har jag betraktat det sociala fenomenet, hur folk knappt vet var de ska titta eller hur de ska tala med mig och om vad - allt för att undvika det uppenbara - att Linni har krympt. Tar mindre plats i världen. Jag har vandrat omkring i min övervikt, utan att det bekymrat mig på det vis att jag har blivit sedd, älskad uppskattad och uppmärksammad för den jag är. Plocka bort 36 kilo isolering och helt plötsligt står du oskyddad. Sedd och skådad in på benen. Värmen värmer mer och kylad biter hårdare. Skölden har avlägsnats och där står jag, oskyddad och sårbar mitt i livet.
En tveksamhet har smugit sig på, är världen så uytlig att utsida är det enda som betyder något. Ställt mig avståndstagande till att män som länge varit i sociala sammanhang nu helt plötsligt ser på mig med stora glittrande ögon som önskar mer av det de ser. Frågan har nött, det är endast utsidan som har ändrats och jag är samma Linni. En kvinna som aldrig lagt vikt vid det ytliga, fasaden eller det förgängligt vackra och det tillfälliga. Känslan av förakt mot den gamla versionen av mig har lurat när många komplimenerar min ny-gamla kropp. Den friska kroppen. Samtidigt har den större kroppen härbergerat min ångest, min utveckling från det destruktiva till det kreativa i livet. Jag lärde mig att älsa mig själv för mig och jag lärde mig succesivt att välja mig före andras önskan om det som faktiskt gjorde mig ont. Det är viktigt för mig att påminna mig själv om att inte förneka och förringa den stora eller förgöra den storas vikt i mitt liv - att inte låta andras bekräftan av lilla Linni påverka min syn på det som varit och den jag fortfarande är.
Igår kom allt till sin klarhet då en man gav mig en uppriktig komplimang, han sa efter att vi slagit fast att jag gått ner ett ansenligt antal kilon; Linni du har alltid varit glad och pigg men nu ser du verkligen lika pigg ut som du alltid varit! Jag åt upp hela komplimangen. Den smakade godare än de flesta andra genom livet. Inser varför bekräftelse- och komplimangsregsnet dragit in över mig. Inte för att jag varit mindre värd det innan, men det är lättare att komplimera något visuellt än att jag är en hyvens kvinna. Det faktum att jag idag mår bättre än någonsin under min 37år på jorden kan lysa igenom och bjuda in till att andra inte kan hålla tillbaka sina beundran och därav brister ut och uppmärksamhet riktas direkt till mig. Här fick min syn på min egna människosyn en törn, jag tror väl om allt och annat än när det är riktat något mot mig själv, människan Linni. Då underskattar jag människors omdöme, intentioner och faktiska förmåga att uppskatta vad de ser utan att ha en ful baktanke. Tänk hur vacker denna resa är - jag lär mig om mig genom andra.
Utsidan ger insidan en chans, i alla är. Fast i mitt fall tror jag att min insida nu ger hela mig en chans då jag glänser även på utsidan då öppnas alla möjligheter för livet framöver. Bortom åldersnoja, ånger och besvikelse över år av psykisk ohälsa. The best is yet to come, jag känner det! Förändringens vindar blåser in över mig. Tack alla usla förutsättningar jag fått - de har gett mig all lycka i det minst förväntade och samtdigt möjligheten att läka mig till resten av livets möjligheter.
Hälsa är det enda som räknas när man mäter framgång på riktigt!
PEPPkram
Gillar
Kommentarer
-
Så sant och fint skrivet! Känner igen mig i mycket, som när en pappa i sonens fotbollslag, på en fest i föreningen, kom fram till mig och tittade uppifrån och ner, glittrade med ögonen och frågade vem jag var...
Vi hade setts många gånger, då jag alltid skjutsade sonen till träning och matcher, och alltid stog kvar och tittade på tills match/träning var slut, denna mannen var en av tränarna.. detta var 1a gången han talade till (med?) mig...Visste inte om jag skulle bli glad över att bli sedd, eller ledsen för att när jag varit så mycket större, synts så dåligt för en del människor...
-
The best is yet to come, tack för pepp och pepp tillbaks!
-
Moniqi; tack snälla!
Man får nog allt välja hur man tar det. Välj det som får dig lyckligast. Skin som en sol och låt dig njuta av värmen. Det tänker jag göra för min del för att må maximalt bra i min förändirng och jag känner till min insida och den blir inte mindre uppksattad för att jag njuter av utsidans glans speglad i andras ögon ;) PEPP!
@johan tack. Å det måste ju vara så att resten av livet väntar med något bättre än det som innan upplevts innan, om inte annat något nytt ;)
KRAMAR Linda
Logga in för att skriva en kommentar.