Malande ångest mättar sömn och hunger

med en faktiskt känsla av tillräcklighet. Topparna är som den största matfrossan följt av paltkoma. Den totalta stressen över att yra omkring i tankarna torkar ut ändå är den konstakta uttorkningen inte i behov av vattning. Den uttröttade själen i sin oduglighet är vaken och sömna är överflödigt. Hur ska jag kunna möta denna generella ångest som verkar ha entrat min vardag så fort jag känner mig bortglömd i mitt virrevarv av ältande. Världen snurrar likt jorden, om än så mycket fortare. Ögonen är stora som tefat. Ändå ser jag ingenting. Känslorna gör upplevelserna av kärlek till hotfullt avskyvärda. Ensam i en stor varm famn går jag vilse när jag navierar med en berusad kompass utan mål eller ritning. Norr blir mittpunkten, öster nedanför och väster pekar i nordöst. Inte så kontigt att man i ångest blir något vrådvill om det mest självklart uppenbara.

Fokus för att rida ur detta ångestmoln som jag inte vill vara i mer.

1) Stiga upp 7:00. 

2) Äta frukost.

2) Börja med mitt projket 8-17:00 vardagar!

3) Dansa på kvällarna.

4) Prioritera en god natts sömn.

Vad jag inte skall göra är:

- Oroa mig för det självklara och säkra.

- Inte gå in i djupa grubblerier för andras skull.

- Lämna det som inte går att påverka till att bli bortprioriterat.

- Säg vad som är viktigt för mig till den det berör.

<3 Detta ska gå, nu dansar jag bort ångesten. Sol till alla och en skön söndagskväll! Kram <3