Måndagsångesten

[KURSIV]Är kraftigt reducerad. Jag längtar till den tillvaro som hägrar. En ny vardag. Nya arbetsuppgifter. En ny destination att pendla till. Måndagsångest suger. Tror i mitt fall har denna tagit grepp om mig då jag sitter fastkilas i en situation jag inte rikgtgit rår på. Mina förutsättningar är mina begränsningar och av den anledningen borde jag inte uppleva ångest. Det är inte jag, det är det omkring som orsakar problematiken runt om. Jag kan inget göra, därför borde jag inte heller känna skuld och otillräcklighet. Borde inte. Min besatthet av att göra mitt bästa för att göra ett bra utfört arbete, det är därför jag inte rimligt med ångest. Framför allt då min krav orsakar mig otillräcklighetskänslan. Det är mitt eget fel. Nej, nu ska jag minsann försöka att KBTa bort min måndagsångest då denna gör ingen gott. Varför ska man straffa sig själv med ångest när man gör sitt absolut bästa? Nej, jag ska ta lärdom av denna tids arbete. Erfarenheter inom ett för mig tidigare okänt yrkesområde, ultimat stresshantering i vardagen samt förutsättningsbaserat tänk där måndagsångesten speglar mig själv snarare än något annat. Sänka kraven utefter förutsättningarna. Inse att jag inte är en übermensch - jag är Linni och jag måste tillåta mig själv att vara mänsklig. Dagens möten där går jag in och gör mitt bästa. Den kritik och de hårda ord som riktas mot mig - de är inte mot mig utan mot yrkesrollsjag. Jag får sätts gränsen där. Släppa ångesten. Släppa skamen över den bristande prestationen. Tillåta mig själv att vara halvdan. Jag gör mitt bästa. Godmorgon Måndag! [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.