Måste äta och sova.

Livet kan tydligen inte gå ut på att återhämta sig stressmässigt genom att dansa sig lycklig. Mat har även en stor vikt. Säger den som vill stänga av själslig smärta genom att inte nära den men energi. Den som mättar stress med ångest som i sin tur stänger av hungern. Hur motiverar ni er att äta? Hur lurar man i sig själv mat?

Läka en stressatrasig själ genom att förneka sig återhämtning är detsamma som att inte tillåta sig att leva som en hel och fungerande människa. Jag mår vara halv. Ha ett hjärta som krasar när jag går. Lungor som inte orkar blåsa ur luften utan lockar fram hosta. 

Jag mår vara öppen för att älska, bli älskad men jag älskar då i synnerhet inte mig själv. Inte kan en människa som förnerkar sin kropp mat och sömn, älska sig själv. Jag förtjänar som alla andra väl förunnat hälsa. På riktigt. 

Mitt nya verktyg att ta fram är, vara-rädd-om-dig-vattenpasset och du-är värd-det-bästa-spikarna som tillsammans spikar ihop en hel människa. Linni. Hon som ska behöver detsamma som alla andra behöver. Hon som har behov likt alla andra att älskas med respekt av sig själv inte minst. Idag sätter jag ner foten och tänker snickra ihop mig själv till en människa med någon form av självaktining för framtiden. 

Ta hand om er! Som en klok vän alltid sagt; du är viktigast i ditt liv!

TorsdagsKRAM