Med ryggrad.
Stå upprätt med hjälp av egen ryggrad. Utan stöd. Vrider sig med hjälp av egen coremuskulatur. Utan påpuffning. En ryggrad där kotorna ledar mig. Tillåter mig att lyfta tungt. Gå rakryggad. Med huvudet högt.
Den senare tiden har jag behövt stöttepelare. Lutat kroppen. Inte orkar bära min trötta lekamen. Av fysisk trötthet irriteras allt. Allt ter sig plötsligt som en ständig strid av tyngder. Ben och armar släpar. Krum rygg.
Med tröttheten kommer tvivel på det vackra. På den egna dugligheten. Tilliten till det självklara. Omdömet grumlas. Mitt privata vända ut och in, blir offentligt. Sömnlöshet. Rastlöshet. Otrygghet. Nedstämdhet. Huset behöver stötter. Vägrar luta mig mot andra. Mitt liv. Mina val. Min bedömning. Min tillvaro bakar min framtid. Gäser sig fluffig. Stor. Penslas. Gräddas. Gyllenbrun. Saftig. Ångande nybakad. Färsk. Knaprig yta.
När kroppen känns tung. Varje rörelse utgör en beslatning på var lem, då krävs en ryggrad av potential, för att orka bära dessa blytunga lemmar. Det är så mycket lättare att luta sig mot andra. Deras godtycklliga omdöme för mina bitar i livet. Analyser baserade utifrån deras erfarenheter. Deras värderingar lutade mot subjektiva upplevelser. Faktum är att när mina val tillåts att filteras genom andras goda omdöme, då får jag lite känning av ischias. En nerv hamnar i kläm. Gör sig påmind. I varje liten rörelse. Kanske för att det är ett val ej framvärkt av mig. Den enda som vet vad som är mig bäst till gagn är jag. Givetvis. Den enda som vet vad som är vackert, ärligt och sant för mig. Det är jag. Mitt liv är inte likt någon annans av den anledningen att det är mitt liv. Tänk, trettiotvå år, och det är först nu jag vågar ta steget fullt ut för mig själv.
Det är dags att mina diskar i ryggen får svikta när de räddar ryggraden från stumma belastningar. Livet lär inte vara mer skonsamt när ryggraden skall stärkas nog att hålla mig upprätt i ur och skur. Styrketräning för att rusta mig med muskler som stöttar upp. Däremot kommer livet att ske oavsett. Belastningen är lättare att ta om jag bär lika vikt i båda händerna.
Linni med nu med någon form av ryggrad.
Kommentarer
-
Jag önskar så att jag kunde ta del av ditt liv på ett mer konkret sätt.
Jag läser din profil och du skriver ”desto mer stress desto mer dans”. Du är tydligen målfokuserad, det är jag också.
Jag brukar läsa något av dina blogginlägg men de blir oftast för abstrakta för mig.
Min undran är hur MD hjälper dig i din strävan till en hälsosam vikt, men framför allt till en mental hälsa?
Vad jag kan se så får du inte så många kommentarer till dina blogginlägg, saknar du det?
Du verkar inte registrera ditt matintag, i alla fall inte på MD. Har du koll på det på annat sätt?
Du är plusmedlem på MD så jag är nyfiken på hur detta hjälper dig.
Självklart ska vi skriva vad vi vill i våra bloggar och vi har förmodligen olika förväntningar på återkopplingar, men jag kan inte låta bli att undra hur du har det egentligen, både med livet i allmänhet, familjen, vännerna, ev jogg etc, etc. Jag frågar eftersom jag bryr mig men jag förstår inte din blogg.
-
Hej Gittan52, och tack för ditt intresse!
Hur matdagboken hjälper mig är nog inte mätt i antalet kommentarer. Självklart kan inte alla tycka att det jag skriver passer deras sätt att tyda mina ord, och det har jag full försteålse för.
Jag kcal-beräknar men skiver inte slaviskt in längre då detta i sig utgör i dagsläget en stress, men motionsdagboken fyller en stor vikt för mig personligen. Måttband. Motion. Målmedvetet fokus på att hitta en bra balans mentalt, då följer fysiska kilona med per automatik har jag lärt mig av tidgare erfarenhet.
Just nu är jag nere i matsvacka där jag inte vill laga eller äta något och därför har jag lagt matstressen och bilderna å sidan.
Hoppas att du fick svar på en del av det du undrade. Passar även på att önska dig en trevlig fredag! PEPP.
//Linni
-
Önskar även dig en bra fredag! Vill så gärna lära känna dig, men fixar det inte via din blogg. Hoppas att allt ordenar sig till det bästa för dig!
Logga in för att skriva en kommentar.