Medberoende skapar oberoende oförmåga att älska
Jag är en människa av kött och blod.
Jag har ett inre liv berikat med känslor.
Jag känner därför lever jag.
Vad kärlek är har jag inte lärt mig,
inte heller hur jag blir fullvärdigt älskad.
Bönar och ber om att min kärlek ska vara oumbärligt viktigt,
för någon, för dig för mig.
Jag älskar mig och tillåter mig att vara som jag är,
år av hårt arbete har lett fram till denna ovillkorliga kärlek.
Oavsett vad jag gör, hur jag gör och vilken plats i världen jag har,
mitt värde är okränkbart och definieras inte av någon annan.
Inte heller behöver jag någon annan för att vara älskvärd.
Tänk att ett sårbart hjärta kan värma själen så väl,
att öppna sår stärker kroppens motståndskraft.
Är inte längre trasig, tom och ensam -
är alltid varm då jag värmer mig själv.
Vill bli stöttad, uppskattad och älskad oavsett om jag behöver det eller ej för överlevnad.
Att ständigt behöva övertala till att jag har rätt till en plats i världen och att få vara din värld,
kärlek har med åren blivit mindre heligt och skuggad av moln av förhoppning om att den är för mig.
Jag behöver ingen, men jag vill vara någon utan att behöva be om att behöva övertyga om mitt eget värde.
Mitt värde är okränkbart, men min vilja att bli älskad börjar sakta avta.
Tänk vad livet som medberoende kan trasa sönder den äkta kärleksdefintionen…
Tacksam för livet och de som frivillig älskar mig och håller mig tätt intill sitt hjärta.
Gillar
Kommentarer
-
Det var så fint skrivet, så sant,man måste vara nöjd med sig själv för att kunna älska andra.
-
Tack❤️ Och ännu mer äkta för att kunna lära sig vad som är kärlek. Inte så lätt..
-
Vackert!
-
Tack @svalu
Logga in för att skriva en kommentar.