Midsommar <3

[KURSIV]Hoppas att den varit glad, trivsam och trevlig. Huruvida vädret varit fantastiskt eller mindre fantastiskt är knappt värt att nämna. Överallt olika midsommrar. Skåne visade på klassisk midsommarregn. Spöregn. Vädret säger inget om hur midsommarn varit. Inte för min del. Värdet säger sällan något om hur jag har det. Bortsett ifrån att jag älskar sol och blå himmel. Midsommar. I år var det en kärleksfull, varm och intim högtid. Vanligen brukar midsommarafton vara fest i stort sällskap, mycket god dryck och skrattade vänner in på småtimmarna. I år, investerade jag i bekantskap med en nära vän. Den nyblivna änkan. En av de två som bara varit Mina. Den del av Min barndom som jag inte begravdes i dagarna. Jag firade midsommar tillsammans med henne därför att jag aldrig skulle henne låta bli ensam, känna sig ensam. Allra helst då hon aldrig låtit mig känna mig ensam. Hon och maken har alltid funnit som Mitt stöd, Min trygghet och Min fristad. Vår midsommar var lugn. Allt gick i vår takt. Inga krav. Verkligen en tillvaro jag förstår att jag sökt mig till under uppväxtåren. Vi satt och pratade om allt och ingenting. I stort och smått. Vi har begränsad tid att förfoga över. Den här midsommaren är den värdefullaste av alla midsommrar jag någonsin firat. Jag lämnar nu Skåne efter en visit hos mormor och släkting. Det här är något nytt, min tid känns värdefull. Min fritid har för mig fått ett högt värde. Jag investerar min fritid i det som jag verkligen vill spenderar tid på. Min fritid är värdefull och de jag väljer att spendera de på - de är för mig värdefulla. Tänk vad man slösat tid på de som egentligen inte bekommit mig. Slösat på energitjuvar. Varit tillagd och spenderat tid utan egentlg vinning av investeringen. Det har tagit mig trettio år att inse att jag får välja vad jag vill. Jag får prioritera. Ingen kan säga att det är fel, då jag valt efter mitt hjärta. De kan säga något, men det bekommer mig inte längre. Jag måste välja i mitt liv, då jag faktiskt måste leva med mina val resten av mitt liv. Äntligen börjar jag landa i mig själv. Idag känns det så ;) Åt en cupcake idag. Hua vad läskigt, sött och rälig den var. Första cupcaken blir för mig även den sista. Illamående sitter jag nu på väg tillbaka till min stad, Göteborg. Det regnar utanför tågfönstret, men det spelar mig ingen roll - nu är det till att sova lite som gäller. Hoppas då innerligt att er midsommarhelg varit trivsam oavsett vad ni företagit er. Godeftermiddag![/KURSIV]

Kommentarer

24 juni 2012 15:34

LadyG

Du har kommit långt, det märks på ditt resonemang tycker jag. Du låter mindre jagad, mindre stressand men framför allt som att du inte längre har så mycket ångest. Jag hoppas att jag läser rätt, för du är värd lugn och ro i själen!
25 juni 2012 22:38

linni

LadyG, jag blir förvånad. Du är inte den förste som kommenterat likt du gjorde. På sistone verkar det som andra runt omkring ser något som jag inte ser. Jag tar det som en indikator på att det börjar avta lite, min panikartade stress, press och krav. Jag, är lugnare i tankarna och jag är mindre brydd i dagsläget. Tror det gör mig mindre stressad och hopplöst förlorad. Även om det svänger så ser jag detta, dina, mormors och andra som ser mig, ord som vittnar om förbättring. Hur har du det fru G? kramar Linni
27 juni 2012 23:34

LadyG

Ibland blir jag lite trött på Matdagbokens händelsehantering, jag såg inte att du svarat i virrvarret av händelser! Jo, men om det är fler än jag som noterat det kan det väl vara så att det är så? I alla fall tycker jag mig notera att den som märker sånt sist är man själv :-) Jag kan inte klaga egentligen, utom på vädret då men det gör hela Sverige så jag nöjer mig med att sura lite ;) Skämt åsido, jag är oförskämt nöjd, tacksam för att jag har en kropp som fungerar och gör som jag vill. Livet är mys :-)

Logga in för att skriva en kommentar.