Min är min. Din är din.

Det är det där med att skilja på ditt och mitt. Mina tårar smakar salt då det faller på min kind. Dina ser våta ut då de faller på din. Att känna igen den egna känslan. Särskilja den med bestämdhet från någon annans. I många år har jag likt en svamp sugit upp andars känslor som mina. För inte så länge sen började jag lära känna igen mina egna. Särskilja andras från det som är mitt. Låta svampen torka men inte suga upp andras ångest, sorg och smärta. Jag har som det är, tillräckligt av dessa känslor. Behöver inte en städig tillströmning av dessa från olika håll. 

Börjar att bemästra konsten att engagerar sig utan att låta engagemanget äta upp min egen energi. Främst då så mycket livsöden, av oförklarlig anledning, hamnar i mitt knä.   Lyssnar. Bryr mig. Fast bryr mig numera om mig själv mer. Sätter upp en genomskinlig mur som skyddar mig från dränering. Ingen tjuvar mig energi, såvida jag inte tillåter någon. Att distansiera sig är inte detsamma som att trubbas av. Tänker att det snarare är ett sätt att hantera livets prövningar genom andra utan att själv genomleva dem. Erfarehet. 

På senare tid märker jag hur jag kan iakkta, lyssna och samtidigt luta mig tillbaka och med ett lugn beskåda andras val. Har inte längre ett behov av att hjälpa med övertygande och aktiva förslag på lösningar. Ger likt en klok äldre dam, ett råd och kan med lugn i sinnet beskåda andra människors val. Oavsett om de är kloka, rimliga eller generera något bra för den som väljer. Helt plötsligt ser jag tjusningen i misstag. Då misstagen ger erfarenheter och formar var och en människas liv. Dessutom är var och en människa ansvarig för de egna valen, och få möta konsekvenserna av dessa. 

Tack för mina svåra år. Tack för mina kriser. Tack för att livet varit stundom hårt och kallt. Tack för att tilliten till att männiksor väljer det som de tror är bäst för sig själva. Jag börjar ana att jag fått lite av min älskade farmors lugn och trygghet i andra människors kapabilitet att styra sina egna liv åt rätt riktning oavsett omvägarna dessa val kan skapa. Detta ge mig harmoni i mitt inre. 

Skickar en stor kram till alla kämpandes med olika val i vardagen, av olika kaliber. Jag är övertygad om allt kommer på ett eller annat sätt att blir bra för er. Livet är såhär. Allt annat än enkelt. Fast det är just det som är livet. Misstagen vittnar om att man i alla fall vågat leva.

//Linni