Min kropp är för dig utgiven…

Genom åren har jag låtit dig att äta på min kropp. Andas min luft.

Nära dig på min ungdom. Dricka mitt blod. Bleka mitt hår grått av oro.

Genom din ständiga hunger. Din lust att mätta den genom att ta det som rättmätigt är mitt.

Det jag behöver för att leva och gro har du tagit som ditt. Din rättighet att ta i anspråk. J

Jag var din buffé att dinera närhelst suget kom.

Min skyldighet blev alla år av hunger och svält. Magrad och uppsvälld. Utmärglad och matt. 

Där min själ blivit din att svärta ner. Din att fylla tomrummet med i den egna kroppen. 

Det hål som aldrig går att laga. Tomhet och bottenlös.

Av kroppslig innerlig längtan av att ha det alla andra har, fick du mig. 

Av all kroppslig och traumatisk smärta gavs jag bort för att få bli älskad i en bättre värld. 

Världen älskar mig, ger mig värme, kärlek och omtanke. 

En sannolikt bättre värld. Med möjligheter. I självuppfyllelsenstid och rum.

En värld där lycka fanns att fånga. Utrymmet att kunna välja att söka den.

Dagarna väljer jag hur jag vill spendera dem. Min tid ger jag det som betyder och är viktigt för mig.

Fokuserar på det som gör skillnad, känns meningsfullt och långsiktigt.

30 år av total ohälsa. 30 år av famlande. 30 år av närande av osundhet. 

30 år av mina 38 levda år har jag utgjutit mitt blod och utgivit min kropp för dig.

Därefter tog nattvarden slut. Sista måltiden är serverad sedan lång tid tillbaka.

Dina matta och hungriga ögon kommer inte att locka mig till att mata den vädjade blicken.

Den suktande längtan av att få mer kommer inte tillåta dig tigga med framgång mer.

Ger inte efter för att ge dig en del av mig att äta på under bordet. Gamla mönster är gamla

och ämnade för att brytas. Sista brytbrödet är brutit.

Artiga främlingar. 

Distanserad närhet. Iklädd osmakliga och dirket aptitlösa kläder för att inte locka dig.

Tiden är förbi, då jag erbjöd mig att mätta dina behov. 

Möta dina förväntningar och låta dig ta mina känslor och göra dem till dina.

Låta mina känslor dör i samma tugga som du tar delar av mina.

Tiden är förbi då någon  tillåts älska genom att själviskt förse sig. 

Se sig själv i spegel och spegla sin egen fullkomlighet och 

samtidigt blir jag en skugga av mitt eget värde.

Min kropp har fört mig genom prioriteringar och aktiva val har gjort att 

jag idag kan fokusar på mitt liv där min tid är min att inte ödsla på det triviala och obetydliga.