Mitt gröna plus

[KURSIV]Måste bara säga att det glädjer mig att fler läser mina rader här på bloggen! Har ju inte kunnat se om någon lagt till mig som favorit, nu ser jag! Flera stycken som läser mina tankar i ord. Tack snälla! Under ett karriärsrådgivningssamtal i dagarna kom jag underfund med min relation till det skrivna ordet. Jag har skrivit dagbok, varje dag sen jag var tio år. Med upphåll under de stressigaste åren, låt oss säga fyra års paus. För mig har mina innersta tankar och känslor fått ta plats med hjälp av papper och penna! Ärligt, rakt och okomplicerat har allt fått ta plats. Jag insåg för några månader att jag har otroligt svårt att skrivs cv, personligt brev - främst när det kom till att lägga fram främsta kompetenser. Verbalt är det enkelt att formulera alla egenskaper, duktighetskontexter och bra och mindre bra egenskaper. Svårt. För att inte säga omöjligt. Fast det jag i såg i dagarna är att det skrivna ordet för mig är, absoluta sanningar. Därför är det svårt att skriva vissa saker som är skrivet för någon annan att läsa. Skriva ordet är för mig privat och intimt. Genom ord kommer jag fram, vågar jag vara mig själv. Kanske därför jag kan förälska mig i ord, genom orden tycker jag mig se människa. Jag faller därför för ord. Eli, orden som klev rakt in i hjärtat och fick mig att tänka i banor för mig aldrig tidigare tänka i. Besvikelse kom när orden inte matchade verkligheten. Jag skulle aldrig kunnat skriva en blogg om jag inte hette Linni. Jag lämnar ut mig, mitt innersta på ett sätt jag aldrig skulle kunna annars. Faktiskt inte heller gör. Att ni vill läsa mina ord ifrån min insida, det glädjer mig oerhört. Jag är vaken i ottan, kan inte somna om. Lösningen blir frukost och promenad, tror jag. God morgon! Kram Linni[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.