icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Linnis blogg

Kalorisnål 2581768
Min väg mot att bli frisk från stress, må bra inifrån och ut - god hälsa!
Med att må bra innebär att minska kraven, förebygga, minska stressen och återfå kontrollen över min vikt.
Vägen är inte spikrak och inte enkom steg i rätt riktning mot målet, vägen dit ser jag som en lärorik och tuff promenad.

Huvudsaken är enligt mig att man är på väg och att det är ett steg i rätt riktning i sig som gör mödan värd.
Steg läggs till danssteg, nu är det bara resten kvar mot god hälsa.
17 december 2011 16:26

Mötet med försvarsmekanismerna...

[KURSIV][KURSIV]PANG! Ifrån ingenstans slår det till. Utan upptakt. Utan förvarning. Hoppar på en. Skräckslaget blir jag överrumplad. Hoppar till. Fäkta eller fly? Valet och kvalet sker på en och samma gång. Irrationellt och toppstyrt handlande. Maktlös under en för mig obegriplig och ologisk impuls. Smärtsamt inser jag kort därefter att jag handlat utan egentligt förnuft. Handlande sprunget utan egentlig grund. Under hösten har jag mött en ny sida. Stått öga mot öga med den okända. Mina försvarsmekanismer. Min mur har raserats flertalet gånger. Jag har öppnat upp min värld. Låtit intryck passera i båda riktningarna. Rätt som, ifrån ingenstans slår dörren igen med ett hårt slag. Det faller stenar ifrån övre kanten av mur. På insidan bor rädslan av att vara blottad, med sårbarhetsmöjlighet. Liten, kall och ensam stirrar jaget och själen på den stängda dörren. På andra sidan står världen helt ovetande om vad som fick dörren att slå igen. Ofullkomliga förklaringar är ogreppbara innanför liksom utanför av dörren. När jag släpper fram en känsla. Ett erkännande om min sårbarhet. Då triggas försvarsmekanismen. Erkänna sig personlig, sårbar och exponerad. Jag älskar den jag vågar vara när jag låter dörren stå på glänt. Älskar känslan av att Du når mig. För mig rör Du min själ. Egentligen inte. Bara känslan av att släppa lite på den Linni som oftast visar upp sig för världen. Min försvarsmekanism. Min nya bekantskap. Den skrämmer skiter ur mig rent ut sagt. Fascinera mig samtidigt. Trivsamt att bevittna det okända. Det vackra i hur beskyddande jag är av mig själv. [FET]Visste inte att jag respekterade och älskade mig själv i den grad som jag någonstans verkar göra. Så pass, att jag byggt en kraftfull och robust mur det lilla Jaget.[/FET] [FET]Analys[/FET] är det som förutser faror som kan drabba mig. Genom att analysera ord, röst och kroppsspråk ligger jag steget före faran. Här slår försvarsmekanismen till. Blir det för mycket som jag inte får struktur på. Då försvarar jag mig preventivt för att förgå istället för att förgås. Dörren stängs. Jag springer och gömmer mig. Skakar i ett hörn trots det tror jag mig har kommit lindrigare undan än om jag väntat, vågat stå kvar. Mötet skrämmer mig. Osäkerheten på världen. Den bristande tilliten till att jag kan får en greppbar upplevelse. Våga låta bilden raseras i takt med att en annan byggs upp. Jag är en nu. Liksom Du. Verkligen sveper in. Jag kan inte analysera någonting. Inte föreställa mig. Har inga förväntningar. Inga förhoppningar. Kan endast förvänta mig en erfarenhet och en upplevelse jag tidigare aldrig tidigare exponerat mig för. Jag hoppas att jag vågar möta verkligheten. Om nu inte mina försvarsmekanismer lyckats ta kol på mig innan dess. Oron för att inte våga är helt förankrad i mig, min rädsla och min totala otrygghet i den egna tilliten till att möta det okända hos mig liksom i själva mötet. Är inte övertygad om att jag vågar. God eftermiddag![/KURSIV] Hellsongs otroligt vackra cover på Run to the hills,[LANK]http://open.spotify.com/track/1wnyet1lvhdLmpO6HIFfV5[/LANK] tycker att den passar till dagens tankar väl[/KURSIV]

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.