Musten gick ur mig...

[KURSIV]en del av mina vackra inlägg i augusti tyckt ha gått om intet, i alla fall utifrån vad jag kan komma åt här på matdagboken. Det smärtar faktiskt lite, då de inläggen hade en djup essens som skulle vara viktiga bitar i mitt skrivande. Är hoppfull om att inläggen ligger lagrade på matdagbokssidan hos administratörerna. Hoppas, hoppas, hoppas! Det var inlägg om intressanta möten, tankar om nakenhet och masken jag lever bakom. Nåja, killing your darlings, bara att gilla läget. Fast lite smärtsamt och sorgligt är det allt må jag då säga. Lite tårögd, men bara lite. Tänk så lite som behövs för att musten ska gå ur fröken. Tänkte sitta och jobba med tidigare material idag. Inte misströsta. Inte gnälla och gny förens jag fått bekräftat att inläggen verkligen är borta. Kavlar upp ärmarna, sittandes i soffan. Hemma. En stor kopp te bredvid mig sedan frukosten. Jag har varit en vända till sjukgymnasten. Blir justera lite flera gånger i veckan till en början. Min arm ska bli rak. Smärtfri. funktionsduglig. Efter besöket tassade jag hem, åt min frukost och insåg att jag faktiskt helst vill sitta i min soffa och skriva. Känslan. Jag följde den. Sitter nu hemma i soffan! Rätt trevligt. Musten gick ur. Känner mig lite bortglömd. Lite bekymrad. Lite avsides. Känner mig samtidigt väldigt närvarande. Tillgänglig. Fokuserad på min hälsa, vardag och framtid. Det kanske är klokt att musten går ur emellan åt. Kanske uppskattar man musten när den väl finns då. kram[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.