När det gör ont men fysiskt - nytt
Tänk att leva med svärta. Smärta i själen. I alla år. En inneboende stress som trasat sönder dina form och suddat ut dina konturer. Likt vattenfärg har du. Kroppen. Livet flutit ut i en färglös vattenblandning som sugs upp av ett törstande målarblock. Det är inte då lätt att acceptera sig själv. Förstå vem man är. Eller stå upp för något som är tillsynes en utspilld föl av penselvatten. Aldrig smärtar osynlighet så mycket som när du inte ens ser dig själv.
En kropp som växer. Som försvinner i ihålig smärta likt en ekande tom ihålighet. Eko av ensam kamp. Kamp tiden mätt i år av ditt liv som försvinner likt du själv gör. Vägen att gå på. Den som är snårig och igenväxt. Den måste hittas. Gräset måste slås. Stegen måste med kbt-gps hitta målet. Målet: dig själv. Stegar för att finna penslar med färg och form att måla min figur synlig, för mig. För välden.
Lyckan att må väl. Trivas. Harmoni. Jag finns därför syns jag. Värd att stå upp för. Värd att bli älskad. Kojan jag bor i blir ett hem, det jag gör blir meningsfullt och den jag är, är någon jag är stolt över. Linni.
Kroppen har växer i takt med att jag blivit en av värde. Ett värde så tungt som guld. Helt plötsligt känns kroppen i varenda andetag. Varje rörelse påminns jag om att jag har en form. Kostymen jag växt ur. Bokstavligt talat. För stor för att min späda konstruktion ska kunna bära hyddan. Kroppshyddan är övermäktig. Då är smärtan av leder som inte kan ställa upp för någonting. Ingenting kan uträttas då värken får hatet mot osymetrin att växa. En insida i fas med mig samtidigt har Linni expanderat. Inga steg kan tas. Inga danssteg. Inga promenadsteg. Sitter stilla och flyter länge och längre från motionstigen. Den smärtan är en helt annan smärta. En smärta buren av frustration och fysisk smärta.
Planerar för att åla mig tillbaka till vägen. Å ta mig mot målet.
//Linni
Gillar
Kommentarer
-
Lycka till är värt resan, blev förgiftad av hussvap för 21 årsen på ett ungefär, blev ett kolli ett tag, hitade inte hem glömde allt, och kroppen växte först fick jag kämpa till bakas huvudet och få hjäna och sinnen fungera, sen när huvudet var med, bevisa att läkarna hade fel i nästan allt, Jag dog inte var en positiv sak även om jag ofta ongrade det att jag inte valde den vägen. Men med alternativa läkemedel och duktig hjälp så har kag i dag ettfungerande imuförsvar sommjag håler upp med naturläkemedel, äter bara, waran och en betablokerare som jag är sugen på att byta ut med, men ska ät dubeldos mot vad jag gör så vi har en liten överenskomelse med läkaren att behålla den så han är lung har en naturmedsin som med ersat lite av den.
Min väg var lång men i dag fungeerar jag hyfsat normalt, och har i dag ett BMI på 24 vilket jag inte trod var möligt.
Önskar dig värkligen all framgång i din kamp för en kamp är det, Men den är värt det när man når målet.
-
Det låter som en bra plan där på slutet. Kram!
-
Håller helt med Johan ovan att planen i slutet låter bra peppkram
-
@afkrut
tack för din pepp - wow vilken kamp. Tänkt att det ändå kan lösa det. Grattis till BMI 24!
kram å vardagspepp tillbaka
-
@aregrisw och @johan
tack!
Och det löser dig, hopp om det.
Logga in för att skriva en kommentar.