Något nytt..,

[KURSIV] .. Delvis obekvämt. Ovant. Att bli sedd. Hörd. Ifrågasatt. Reflekterar över. Att någon mäter mig. Säger att jag är bra. Ändock gör vagt grundade konstateranden. Inte alltid verklighetsförankrade. Punkt sätts inte alltid av mig. Samtalen flyter oavsett om jag styr. I obestämd riktning. Ämnen jag inte konfronterats med. Ställningstaganden. Åsikter sätts på sin spets. Vässade tankar. Spontana samtalsämnen. Ytterlighet möter ytterlighet. Likhet mäts med likheter fast samtidigt olikheter på en och samma gång. Jag har sprungit naken i orden. Blottat mitt innersta, mina tankar och känslor. Förutsättningslöst. Dugligheten, att varar bra och se en annan människa i ögonen. Någon som sett det mest privata, mitt inre. Hur möter man den blicken? Tankar. Ord. Nu står jag utan förväntningar. Utan känslor knutna till den blick som skall mötas. Däremot rädd för att olikheterna är olikare i verkligheten. Att likheterna är mindre lika. Att drömmen var en dröm om någon att dela tankarna med. Just nu, inga förväntningar. Inte svårt att överträffa. Vem som helst kan. Jag är dock rädd för mig själv. Vem är jag när jag lagt ner masken. Den som jag är med masken, är den kompatibel med den utan? Genomskinlig. Aldrig osynlig. Alltid synlig mer än för blotta ögat. Att våga vara naken. Sårbar och personlig - vacker. Hur vacker är jag egentligen på insidan och hur väl kompenserar den för andra tillkortakommanden? Det är inte lätt att känna tillit till den egna dugligheten när man lagt ner masken stundtals. [/KURSIV]

Kommentarer

15 november 2011 07:52

Yrla

hej ja att bli sedd tror jag varje människa har behov av speciellt om man inte blivit det som liten som jag inte har blivit. Men går i terapi för detta med min mamma o det har blivit bättre jag är en bit på väg att äntligen få bli av med detta det är en stor sorg o ha haft en sådan barndom o även i vuxenlivet o nu är hon inne i dimman o kan inte nås hon har demens. hälsn yrla

Logga in för att skriva en kommentar.