Nedstängd men inte avstäng

Rätt som ekade tomheten. Saknaden ljuder. Ett liv går så fort. Och Linni något måste göra att våren slår ut och att knoppar brister. Något tog orken, hälsan och livet ifrån dig. I samma stund som dina andetag upphörde. I samma stund insåg jag att du med dem hållt mig vid liv. Blåst syre i mina lungor. Dina hjärtslag gav mitt hjärta kärlek. Din närvaro var del av min mening. Samtidigt som du lämnade jordelivet gav släppte min ångest. Din smärta, sorg och förtvivlan lättade från mina axlar. Lätthet i mina lungor lät mig djupandas. Min kropp mindre tyngd av oro. Maktlöshet förvandlades till frihet. 

Jag sörjer min själsfrände. Min vän. Min familj. Jag bär med mig din styrka, din tilltro till människor och ditt rena hjärta. Genom 36år har du stärkt, stöttat och skänkt mig ovillkorlig kärlek. Våra vrål av frustration, vår oenighet och våra likheter gjorde oss till ett starkt team. Därför stängde jag ner. För att fokusera på att lära mig att på egen hand andas, stå starkt på jorden och finna mening med det som finns kvar. 

Stänga ner är inte detsamma som att stänga av. Avstängd är jag inte. Jag har alla spjäll öppna. Hjärtat öppet och lättrört och sorgen rinner men jämn strid ner för kinderna. Livet är bra vackert. När det är som mest smärtsamt då ter sig även skuggorna vackra, kylan värmande och ovänliga vänliga. Omfamnar livet idag.

🌸Livet är nu, öppna ögonen och ta in det!

kram på er!