Överlevnaden tar mig till livet.

I ett andetag slutade jag att finnas för mig. Du slutade att finnas för dig. 

Samtidigt måste vi andas unisont för att få luften ner i lungorna. Mina känslor är dina. Dina är mina. Allt som står i din väg, det står också i min. Huruvida vi ska hoppas över hoppa över dem eller kliva under dem är en avvägning mellan förnuft, känsla och klok avvägning. Det handlar inte om mitt tålamod. Ditt komplicerade. Vår tajming. Det handlar om OSS och hur vi ska ta oss från ena sidan av bäcken till andra. 

Konsten att finna trygghet i det självklara men i det inte helt enkla. Att bygga tillvaron på tålamod där stenarna är slipade av ständig oro. Att luta sig bakåt i stolen där ryggstödet är tillit och armstödet är osäkerhet. Låta solen skina. Se till att doppa sig i livets hav när strålarna träffar huden. Kunna invänta ett moln passera med säkerhet om att det kommer fler soltimmar. Fler bad.

Aldrig trodde jag att jag skulle säga att min otålighet och principfasthet en dag skulle av vara själviska. Inte heller att jag samma dag skulle kasta dem ut genom fönstret för att de inte längre tjänar mig någon som helst nytta. När solens varma strålar väl nått fram till en tidigare stelfrusen själ, då finns inget viktigare än att låta solen skina. Vänta på att vinden skall vända. Så att jag sakna kan gunga in mot land. Din famn.

Eva du lärde mig hur det känns att bli ovillkorligt älskad. Stellan du visade mig hur en sann man reder sitt hus. Tillsammans visade ni mig hur vacker kärlek mellan en man och kvinna kan vara. Hur enkel. Hur rättvis. Hur jämställd. Hur hållbar. Farmor, Anka, du försökte lära mig mitt livs kunskap; Se tiden an. Ni har tillsammans lärt mig livet. Det känns som hela mitt liv, mina erfarenheter har lett mig till dagens insikt om livet. Där jag är nu, har jag en bank att plocka klokhet, förnuft och erfarenheter fritt. Således har mina trettiotvå år inte varit en enda transportsträcka. De dagarna var skolan för överlevnad. Tydligen verkar det som om man överlever tillräckligt länge. Överlever tillräckligt mycket. Då är man till sist redo för att börja leva.

Come what may!

//på en klippa vid havet. Dopp i.