Ologiskt

[KURSIV]...jag får inget sammanhang. Meningsutbyte utan att något blivit sagt. Lugnt och sansat. Resonemang ej kompatibla med något tidigare skådat. Gapar. Häpnar. Kan inte använda tydligare ord. Inte rita överskådligare förklaringar. Får till mig osammanhängande ord. Meningar byggda på subjekt. Där dativ styrs av icke regelrätta ord. Infinitiv blir predikat. Hjälpverben stjälper samtliga verb. Presens grundar sig på particip och futurum är suddigt och luddigt. Obefintligt. Objektivitet lyser med frånvaro. Förtal. Antagandet. Ovilja att möta och konfrontera. Rättfärdigar det enda rätta, den egna subjektiviteten. Hakan faller ner och jag står frågande med munnen på vid gavel. Nonsens. Jag lade på luren. För att överleva stängde jag av. Orkade inte försöka att få ett sammanhang. Ingen ork att bära skuld för det jag inte fått förklarat för mig. Besitter total okunskap i att möta de mest obegripliga meningarna formade av ett låtsasspråk. SAOL, kan inte rädda mig. Retorik är inget för den döve, inte heller för den stumme. Argumentationsteknik grundat på: JA möter Nej. Rätt möter Fel. Upplevelse möter missförstånd. För första gången står jag utanför och begrundar det mest surrealistiska samtalet i mannaminne. Oklok i sammanhanget. Oerhört tydlig. Obotligt missförstådd. Orkar inte. Orkanen blåser in. Välter världen omkring mig. Rufsar om mig i håret. Jag blir omtöcknad. Ögonen rinner då blåsten retar dem. Jag står upprätt. Otroligt stadigt på jorden. Orkan varje dag, det kommer aldrig att bekomma mig i den mån den tidigare gjort. Kanske är jag mitt eget vindskydd som bistår mig att inombords stå lugn. Bortom orkanen som omkring mig yr. Världen snurrar i virvlar omkring mig. Allt åker med. Kvar står jag.[/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.