Om jag bjuder ut mig själv på romantisk middag, med ljus och stämningsfull musik - faller jag pladask för mig själv då?

[KURSIV]Var är jag och vad gör jag? Känns nästan lite patetiskt att skriva var jag är, vad jag gör och varför, ja just idag känns det så. Således bifogar jag foto som säger allt om hur min dag är idag, ganska lik så många förgående ;) Mina tankar springer iväg. Långt bortom grönsaker och rotfrukter i ung. Långt bortom ett smärtande knä. Det föll en pussel bit på plats igår. Jag insåg att jag ÄR desperat. Mot alla odds. Trivs själv. Trivs inte övertygat bra med mig själv. Jag skriker ändå efter värme, kärlek och respekt. Någon att dela samvaron med mig själv tillsammans med. Inte en katt. Inte en kille. Inte vänner som jag hittar på sakar tillsammans med. Däremot känner jag en påtaglig desperation efter att bli älskad. Inte av någon annan. Jag är älskad av min familj och mina nära vänner. Lyckligtvis. Är lyckligt lottad. Tacksam. Även om jag tidigare sökt äkta kärlek och strävat efter att bli älskad i relationer. När jag tänker på hur desperat jag varit efter att bli villkorslöst älskad. Skrämmande vad jag stått ut med. Troligen skulle jag även i dagsläget ta mer än brukligt mycket skit bara för att få bli omtyckt, helst älskad. Jag har först nu förstått varför jag stått ut och anpassat mig till allt och alla i den osunda omfattning som jag faktiskt gjort, och gör allt som oftast. Jag har blivit älskad. Lyckligt lottad. Fått allt jag kunnat önska. Världens bästa bästa relationer med de bästa av de bästa i världen. Jag söker mig ändå alltid vidare ifrån trygg tillvaro, i jakten efter den där eviga och sanna kärleken. Har egentligen aldrig förstått vad jag sökt. Vad som inte varit tillräckligt. Inte rätt helt enkelt. Rotlöst sökande efter att fånga månen, ja nästan i alla fall. Lyckas aldrig. Inte än. Det är faktiskt smärtsamt att inte att jag letat efter att finna kärleken till mig. Sökandet handlar om att älska mig själv. Jag har aldrig älskat mig själv. Tanken slår mig att jag blivit älskad men aldrig låtit mig älskas. Slukas upp av kärleken och känna mig välförtjänt av denna, det har aldrig hänt. Jag har älskat mig själv så bristfälligt att jag inte ens känt efter om varit tillräckligt. Inte förens känslorna en dag är totalt avtrubbade. Borta. I dvala och aldrig kommer att vakna igen. Då fortsätter jakten på att finna äkta kärlek, jag drar vidare. [FET]Men hur i all sin dar finner man kärleken till sig själv? Bjuder jag ut mig själv på romantisk middag, med ljus och stämningsfull musik - faller jag pladask för mig själv då? Därefter, hur övergår blixtförälskelsen till en riktig, varaktig och äkta relation där jag älskar mig själv villkorslöst?[/FET] Just i skrivande stund får medvetenheten om att jag söker den eviga kärleken i mig själv till mig själv får räcka. Detta för att dämpa desperationen efter att bli älskad av en Mr Right och låta desperationen får riktas mot mig själv i jakten på äkta kärlek. Medvetenheten får vara mitt verktyg just denna torsdag. Ingen färdig handlingsplan. [FET]Älskar du dig? I så fall, lär mig gärna hur man föll du för dig, hur lyckades du älska dig själv? [/FET] Vid närmare eftertanke, det är inte konstigt att ingen relation är god nog för mig när jag inte ens själv duger åt mig själv att älska. För hur ska jag kunna tillåta någon annan att älska mig som jag vill bli älskad, när jag inte ens själv vet hur jag vill bli älskad av mig själv? Än värre, vet inte om jag är älskvärd för någon annan om jag inte själv ser mig tillräckligt älskvärd för mig själv. det är inte lätt att hitta sig själv.. pris utlovad för den som hittar mig först <3 [/KURSIV]

Kommentarer

8 december 2011 15:45

linni

<3
8 december 2011 21:20

FrkM

jag tror du kommit en bra bit på vägen. bara att sätta sig och skriva som du gjort bevisar att du börjat din resa. kram
8 december 2011 21:57

Solei

Jag tror också att du är en bit på väg, eftersom du börjat fundera så djupt på din egen kärlek till dig själv. Det är första steget, att bli medveten. Tyvärr har inte jag heller några tips, kämpar även jag med att verkligen tro på det mina kära säger till mig. Oftast rinner det av mig som på en gås... Men jag går en kurs om självmedvetenhet just nu som jag hoppas ska föra mig en liten bit i rätt riktning. Vi får fortsätta att vara lyhörda för oss själva och våra behov och ta ansvar för att även vi ska må bra. Sköt om dig och fortsätt söka, det som söker han finner som det står i bibeln ;-) Kram!
9 december 2011 09:57

linni

[KURSIV]Först;[FET] All eloge till er som orkade plöja igenom årets läääängsta inlägg!![/FET] [UNDERSTRUKEN]FrkM:[/UNDERSTRUKEN] ja, medvetenheten är ett steg i rätt riktning, på en milslång vandring ;) Så det blir forvandring istället för komfortabel resa med buss, tåg eller flyg för mig :P [UNDERSTRUKEN]Solei:[/UNDERSTRUKEN] Hej! Medvetenhet i all ära, men ack så smärtsam den kan vara stundom :P En kurs i självmedvetenhet, det lät spännande. Om du får ngn klok tanke eller övning lägg gärna upp i gruppen. (om du känner att det skulle vara rimligt för dig, å kanske ngt klokt för oss andra stressmuppar som säkert emellanåt glömt bort oss själva :P Lyrhörda. söka. Ska bli :D KRAM på er alla![/KURSIV]
11 december 2011 15:29

Solei

Ja jag ska försöka få ner lite tankar från kursen om jag klarar det, vi har nyss börjat så än så länge har vi mest jobbat ihop gruppen. Linni du skriver så otroligt bra och känslosamt, så det är bara en förmån att få läsa igenom dina tankar, inte alls jobbigt! Kram tillbaka
11 december 2011 18:53

linni

<3 Tänkt att du tycker att mina tankar är en förmån att få läsa <3 Ja, skriv ner någon gång, men du behöver inte pressa dig - lova?! kram

Logga in för att skriva en kommentar.