Om man inte ser sig själv,

[KURSIV]..kan man då egentligen se andra? Jag ser mig själv motvilligt i spegeln. Ser mig själv sällan i livet eller i den egna vardagen. I flera år har jag varit osynlig för mig själv. Har varit en genomskinlig gestalt utan spegelbild. Utan känslor. Utan rätt till existens. Jag har bara varit. Linni börjar växa fram då hon blev sönderstressad, blev kolossalt överviktig aka fet och den psykiska ohälsan vällde ut där jag stod och gick. Ifrån att alltid ha varit lite och nätt till att vara stödde än störst för att vara Linni. Jag tog plats. Jag såg mig själv. Jag kände min kropp i varjet rörelse. Spegelbilden skrek på min uppmärksamhet. Ändå lärde jag mig att inte se. Lärde mig att fortsätta att ignorera mig själv. Dessutom lärde jag mig att förakta mig. Göra mig genomskinlig på riktigt. Jag slutade älska mig, se mig eller ens känna mig som någon värd att andas och leva för. Tjockast i världen. En dag var det oundvikligt att förbise vem och vad jag var. En produkt av utmattningen. Ett offer. Jag tvingade mig att se på mig, min spegelbild liksom känna hur min kropp och själ egentligen mådde. Jag mådde illa, fick panikattackliknande symptom - men jag beskådade mig själv. Motvilligt. I samma stund började jag excistera. Jag andades för att leva. Leva ett liv som jag ville ta kontrollen över. Jag ser en spegelbild idag. Jag lyssnar på vad min kropp säger. Vad mitt mående vill förmedla försöker jag lyssna in. Jag ser en spegelbild som jag tror är jag, men faktum är att jag tror att den bild jag ser är en fiktion, utan egentlig verklighetsförankring. Jag är, jag får en spegelbild som inte är jag. I och med att jag inte ser mig, då visar det sig att jag inte heller kan se andra. Jag kan inte se jämnåriga som jämnåriga. Då jag inte har den blekaste aning om hur jag ser mig och man inte jämföra de med mig. Trots att jag numera är synlig, inge längre en genomskinlig massa. Jag är. Jag finns. Andas själv för mig. Ändå ser jag inte mig själv och är oförmögen att se andra... Men hur lär man sig att se sig själv? Krävs det äkta och sann kärlek för det ? [/KURSIV]

Kommentarer

13 mars 2012 12:24

linni

Så sant. Jag berömmer andra, fast jag ser inte mig själv och på så sätt jag jag inte uppskatta ålder eller ngt i där jag måste jämföra med mig själv :( PEPP för att vara synlig!
13 mars 2012 07:40

pcos

visst är det så. :( ofta när man slutar se sig själv slutar man berömma andra. när man börjar se sig själv börjar man oftast berömma andra och märka om de gått till frissan eller köpt ny jacka.

Logga in för att skriva en kommentar.