Oroande obotlig hunger och lättja!

Äter frukost. Lagar mat. Dansar. Sover väl. Stressar lindrigt. Äter jag blir jag hungrig. Lagar jag mat då smakar maten gott. Dansar jag mår jag väl.

Stressar och pressar jag mig inte blir jag slö och lat? Mat gör mig sugen. Mat äcklar mig när den fyller min mage. Den liksom snudd på hånar mig. Otillfredsställande känsla av mättnad. Suget väcks när jag äter regelbundet. Blir jag tjock för att jag äter?

Tänker klokt, men fortfarande inte slaviskt. Från och med jag börjar prioritera att äta, laga och fokusera på mat då började känslan av fetma växa inombords. Jag blir tjock över en lunch. Suger och icke-förbjuden förvandlas till dålig karaktär.

Det är samma känsla när jag taggat ner på att pressa mig. Minskar på så vis stressen. Samtidigt som jag känner hur lat, slö och slapp jag blir. Saknad totalt ambition och mål. Helt plötsligt har jag tappar arbetsmoral och vardagspuls. Visst är det konstigt?

Rimligen händer något i mig. En ny Linni försöker bekanta sig med sitt nya beteende. Etiketterar. River av. Om och om igen.

Shit vem är jag nu, förutom hungrig och harmoniskt i prestation? Måste jag vara fet och lat per definition då? Konstigt. Kram från Linni 2.1