På tåger mot en kry armbåge

[KURSIV]Min armbåge ska på läkarekontroll. Jag får följa med. Armbågen ska få röntgas, undersökas och framtiden skall spås. I hopp om en funktionsduglig och smärtfri. Västkusten i vackraste form passerar på tågets högersida. Älskar västkusten. Ändock sneglar jag mot östkusten. Jag må sitta på ett tåg, men oavsett känner jag, att jag är på väg. Målet i fjärran. Oformat, otydligt men samtidigt vackert och självklart. Målet är inte målet, utan resan är målet värt. Det handlar om att våga satsa, våga leva och tro på den inneboende kraften i människan, i sig själv - Linni. Första gången någonsin, jag känne att jag lever, vågar leva snarare än att fokusera på att överleva. Under år i kölvattnet av utmatningen har en kamp om överlevnad utspelats på daglig basis. Kampen om att inte sjunka, drunkna och falla som en sten på bottnen av ett oöändligt hav med obeskrivbart djup. Dagarna har kantats av kallsupar son avlöst varandra. Min vardag - konsten att överleva. Konstant mjölksyra och kramp. Examen. Strandkanten i sikte. Jag vadar i knähögt vatten. En överlevare andas liv. Livet börjar här och nu. Nu tänkte jag leva. Tacksam. Oroligt trött. En överlevare, Är inte en naturbegåvning i att leva.. Men kan man överleva, Ja då borde man kunna lära sig leva... Nu ska armbågen och jag läsa en bok :) [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.