Perfekta livet?

[KURSIV]Om jag nu ska sänka mina förväntningar. Leva lite mer i nuet. Inte planera och sätta upp allehanda mål. Inte leka med tanken om hur saker och ting bli. Inte analysera. Vad ska jag då göra? Vara närvarande i stunden. Njuta av vad livet ger mig till skänks. Likt min vardagsinställning. En dag i taget. Oroar mig sällan för faktiska framtiden. Hur mitt liv kommer att arta sig och hur jag ska få det "perfekta" livet. Lyckligtvis vet jag inte vad för perfekt liv jag skulle eftersträva och inte heller hur min vardag skulle kunna se ut. I ärlighetens namn så har jag fullt upp med att känna efter vad som är jag och hur jag ska kunna känna mig själv komfortabel i mitt egen skinn. Det finns Inge utrymme för det perfekta livet. Ingen jakt på det perfekta. Längtar mer efter en tillvaro som är enkel och okomplicerad. Jag, jag, jag och åter jag är fokus. Umgås med rätt vänner. Förhålla mig till människor. Bli självständig och självsäker på riktigt. Sluta tvivla och våga känna tillit till mig själv. Saken är att jag sänker mina krav då andra tar kommandot. Jag gillar inte ha kontroll fast jag nästan alltid har det. Jag gillar känslan av att någon annan har en tydlighet i vad de vill. Tror mig veta att jag skulle må bra av det. När jag väl ställs inför faktum att jag inte he kontroll, när någon tar kommandot då kopplar jag av på ett sätt men blir i samma stund osäker. Lite otrygg. Att sänka förväntningarna på mig själv. Jag som är van att ta initiativ, sitter sällan passiv. Gillar tanken på att bara åka med. Min perfekta tillvaro är oavhängigt boende, jobb, pojkvän, min viktnedgångs-mål-kropp eller husdjur. Min perfekta tillvaro skulle vara nedsänkta axlar, okomplicerad vardag och med en snudd på banal relation till mig själv och andra. KBT på det gott folk :) //Linni med sin fyra timmars snorklingspremiär och mitt livs andra solBränna dagen till ära [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.