PostPåsk

[KURSIV] Dagarna är ljusare. Sömnen lättare. Bekymrens ringare. Glad postPåsk! I söder kryddades helgen med familj, bekanta, kost, sol och ett snöfall. Den lätta sömnen har åsamkat mig sömnbrist och trötthet... Tre nätter av djupsömn har jag dealat till mig med mig själv i alla fall. Tillvaron är som ett vakuum. Illamående. Trötthet. Ångest. Väntan på det mesta. Lägg därtill Pollenallergi. Livet är bra plågsamt ibland. Måste lära mig att sätta ner foten, stå upp för mig själv. Respektera mig själv så pass att jag sätter ner foten och säger ifrån. En sak är att jag själv passerar mig själv obemärkt eller att jag låter mig själv skrapa mina knän i vardagens asfalt men att låta andra släpa mig till djupa, smutsiga och blodiga skrapsår är nästintill olagligt. Jag är en av tre och jag kan inte bara följsamt följa och finna mig i. Måste ta min respekt i egna händer. Jag vill vara delaktig. Jag vill förstå. Jag är kompetent. Jag kan. Förutsättningarna mjukar mig i knävecken. För kung och fosterland: stå upp för sig. Ifrågasätt med pondus. Ifrågasätt och förvänta dig svar. Rakryggad. Grusiga ögon. Åtminstone med respekt för mig själv. God morgon och jag hoppas solen skiner! Kram Linni [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.