Så enkelt.

Så okonstlat. Så uttalat. Så tydligt. Inga tvivel. Det du ser, är det du får. Det jag visar är bara bråkdelen av vad jag är och vad du faktiskt ser. Se mig djupt in i ögonen och själens spegel speglar sig. Lite lätt klädd i transparens. Tänk så enkelt det kan vara när man talar utan att lina in. Det finns inte så mycket att tvivla på då. Inget att nämnvärt ifrågasätta. Få missförstånd. Hur kan kommunikation vara så okomplicerat. Mina försvarsmedkanisker ligger på latsidan. Det förösker ge några livstecken ifrån sig. Nu har jag kommit till insikten att jag vill ha det såhär. Rakt. Enkelt. 

En röst som talar välartikulerat den uppfattas oftare korrekt än den mumlade där endas fragment av ord når fram. Halva meningar. Halva budskap mottagna. Ständig tolkningsutrymme. Analysbehovet omättat. Oändligt. Det som inte är sagt, är inte antytt. Inte förstått. Inte mottagaren nått. Eller i alla fall ingen garanti för att det uppfattats som avsändaren önskar. 

Tänk att livet kan vara så njutbart enkelt. Ett framsteg för mig, minsann. Så här vill jag ha det - på riktigt!

Kramar på er som vågar/vill och kan kommunisera öppet.