Självisk och njuter av ensamheten till frukost

[KURSIV]Tystnad. Stillhet. Ensamhet. Jag avgudar lugn och ro. Bortom kommunikation. Bortom förväntningar på mig. Mina egna förväntningar liksom andras, mina antaganden om antas förväntningar på mig. I min egen värld, där jag lullar runt i havet, badar och flyter i timtal - där finns bara jag. Ingen input från någon. Där vadar flyter jag på evigheten av egentid. Konsten att koppla av tror jag att jag börjar lära mig att hantera. Bättre och bättre kan jag sova. Kroppen känns mer och mer lealös. Tankarna för mig sällan till arbetets utmaningar och vardag helt enkelt. Semesterlunk. Maniana. Jag kan längta efter delar av min vardag. Min träning, mina promenader och mitt tillförlitliga internet. Mina vänner och familj saknar jag också lite. Detta är en liten del av min tillvaro, saknaden. Mestadels njuter jag i fulla drag av att vara långt ifrån Sverige. Jag planerar redan resor, varma utlandsvistelser och semester. Några hållpunkter att se fram emot. Sätter vardagen i perspektiv, arbetsprestationen är något som måste utföras för att få lön. Pengar att finansiera mitt resande med. Mitt liv är inte mitt jobb. Även om jag ger mycket för att arbetet skall blir utfört korrekt och på bästa sätt. Inser dock att det inte är mitt liv. "En del jobbar för att leva, andra lever för att jobba" - jag vill verkligen inte leva för att jobba, för mig känns det tragisk och smärtsamt om jag en dag skulle titta tillbaka på mitt liv och se att det bestod av mina arbetsprestationer. Jag ska erkänna att jag lägger mycket prestige i mitt arbete, mitt yrkesliv och mina framgångar rent karriärsmässigt. Däremot tror och vill jag tro att det går att kombinera med ett innehållsrikt och tillfredsställande liv på sociala och emotionella fronten. Jag vill kunna lägga tid på mina vänner, familj, intressen och resor. Karriärist låter så trist. Det låter som om inget annat har mening än jobbet, till alla pris är det jobbet som styr valen och prioriteringarna. Ja. Men valen kan väl jobbet får vara med och styra till viss del, således också prioriteringarna i den mån som behövs. Däremot får inte karriären bli jag, den får inte sluka upp mig till fullo. Utrymme för annat än prestation måste finnas. Själva grejen är den, om jag ständigt ska prestera och hinna med allt då börjar det lukta utmattning. Jobbkrav. Fritidskrav. Jobbstess. Fritidsstress. Jobb ångest. Fritidsångest. Utmattning. Håglöshet. Depression. Åter igen måste balansen hållas mellan det ena och det andra. Jobb och fritid. För att orka jobba måste jag ha en välbalanserad fritid med återhämtning och lagom stimulans. För att kunna ha en stundtals extravagant fritid inrymmande resande, ja då måste jag jobba på en rimlig nivå för att kunna hålla mig frisk. Det här med att bada är nästintill terapeutiskt. Jag försvinner in i mig själv. Jag slipper intrigera med omvärlden. Livet när det är som bäst. Återhämtnings- och reflektionstid på högsta nivå. Jag gillat att vara själv. Välja själv. Tänka själv. Jag har ett stort behov av att bara vara. Egentligen har jag ett stort behov av att faktiskt vara ensam. Jag behöver inte prata, behöver inte resonera om något oviktigt och jag behöver inte vara tillmötesgående. Bara jag. Egentid. Självcentrerad. Självisk. Däremot inte egoist! Att sätta sig själv i första rummet är sunt (självisk). Men att bara tänka på sig själv är osunt (egoist). Med Thailändskt nyvaxade ben, rena kläder och med lite mer klokhet än när jag anlände till ön kommer jag idag att äta frukost och därefter fara vidare till en annan ö. Jag, jag, jag... men tillsammans med mitt resesällskap såklart! Godmorgon! [/KURSIV]

Linnis blogg

Självisk och njuter av ensamheten till frukost

Kommentarer