Skyndar långsamt...

[KURSIV]ja, det är det jag försöker lära mig - parallellt med allt annat KBTmeck i min vardag då :P Kämpar med medvetenheten om själva medvetandet om medvetenheten (riktig tungvrickare det där). Jag försöker att inte ha kontroll. Att inte vara den som ligger på i olika sammanhang och avseende. Försöker att lära mig ha tålamod att invänta omvärlden och omvärldens respons. Min älskade Anka, sa alltid till mig att skynda långsamt. Se tiden an. Hon visste att det var något som jag inte kunde liksom att det vore en dygn i sig för mig att besitta detta. Anka <3 Hennes klokheter liksom hinner ikapp mig. Hon var den vackraste, förnuftigaste och samtidigt den starkaste och mest strategiska kvinna jag mött. Tänk vilken lycka att det där var just min farmor, min bästa vän, mitt allt. Lyckligt lottad i tjugoåtta år var jag. Lyckligt ovetande om vem hon egentligen var för mig. Den saknad hon skulle lämna mig i. Ett år efter hennes bortgång tåras ögonen när jag skriver om min älskade Anka. Ofattbart. Jag försöker skynda långsamt. Försöker tänkt klokt, rationellt och inte följa känslointensiven som sköljer över mig för stunden. Känna. Tänka. Tålamod. Se tiden ann. Det är första gången som jag på riktigt inser att jag tillämpar detta på ett sätt, som ter sig relativt naturligt för mig. Konstigt. Känns ändå så bra. Det som händer och sker det händer och sker. Jag har ingen brådska. För första gången har ja ingen brådska. Jag ser mina prioriteringar som viktiga, min hälsa och mina tankar viktigast just nu. Jag har ingen behov av att snabba på, förhasta eller ställa mig till förfogande till något, någon eller vad det än månde vara. Jag älskar verkligen mitt nya jag. Det jaget som tycker att jag är viktig, som är rädd om sig själv, inte vill riskera smärta i onödan. Klok eller inte, men jag älskar att jag börjar vilja vara mig själv, tänker att jag inte behöver passa in överallt, utan jag får passa in i där jag passar in som jag är. Känner trygghet i sällskap där jag visar min insida. Just idag känner jag mig vacker, sårbar och personlig. Miss universum - den titeln kommer jag till sist kamma hem, å det fina med det är att jag kommer då älska mig själv på riktigt. Ni bevittnar min resa i hälsa, min resa i mina tankar och min hälsa mätt i kilo. Tack snälla som läser. Det är en trygghet att mina tankar inte är förgäves utan att någon tar del av dem. KRAM[/KURSIV]

Kommentarer

20 september 2011 21:39

Greebo

<3 :)
20 september 2011 22:40

linni

<3

Logga in för att skriva en kommentar.