Sömnlös.

[KURSIV] Ligger och vrider och vänder mig i sängen. Fryser och huttrar. Tankarna snurrar. Inget känns bra. Inget ger mig ro. Ingen tanke, ingen känsla är logisk. Saknar förankring. Jag vandrar omkring i cirklar, runt runt runt. Försöker bena ut min vardag. Försöker lokalisera min omvärld. Granskar var hålet i magen börjar och slutar. Ibland vill jag bara be om ursäkt för mitt sätta att säga saker på. Min oförmåga att se tiden an. Min brist på komplexitet i allt jag är och gör. Hur kan funderingarna ta spinn bara hur som helst? Den ena tanken triggar den andra. För varje tänkt tanke väcks ett nytt tvivel. För varje tvivel gror oron. I oron gör ångesten sig hemmastadd. Hasar sig fram i slitna filtrofflor. Kan jag verkligen göra allt så fel? Kan jag vara så fel som jag misstänker? Hur kan jag ens ta mig framåt kan stunder som inatt växa sig starka nog att bli min sanning. Jag vill bara be om ursäkt för mitt varande. Förlåt. Hur i alla sin dag ska jag kunna komma till ro och somna? Iskalla tårar på varm kind. Frostig blick. Egentligen tror jag att jag slår mig själv blodig för att jag själv inte är nöjd med hur jag är. Hur jag vill vara är inte synonymt men hur jag ibland är. Jag visar upp min nakna sida, den sidan jag alltid kämpat med att gömma. I ångesten bor att jag är rädd för att min riktiga sida ska ge avsmak. Smaka beskt när jag får söt smak i munnen när jag visar upp den. Tänker inte be om förlåt, jag är så som jag är. Ångesten får väl komma och ta mig då. Godnatt. [/KURSIV]

Kommentarer

2 december 2012 09:30

KMIN

Du är otroligt bra på att forma din känsla i ord. Poesi. Jag kan verkligen känna din oro, ångest. Välj dina vänner med omsorg och känn styrkan i att vara dej själv. Hoppas du fått sova några timmar och har möjlighet att ta det lugnt nu idag söndag. Var rädd om dej.
2 december 2012 10:55

linni

iwalter: ja ibland (oftare än önskat) slår man knut på sig själv i tankar, känslor och oro. Respit - ska försöka finna detta. Efter några salta och lite grubblande somnade även jag sent om sido. Fast känslan bor kvar även idag. Ska promenera bort det mesta nu. Tack för din omtanke. KMIN: Vackert att min ångest kan vara poesi <3 Tack för din omtanke och jag ska vara rädd om mig. Ut i solen, väl påpälsad och hoppas att det blir bättre på såvis. Ha en bra dag båda två! KRAM

Logga in för att skriva en kommentar.