Spottar ut orden och funderar över vänskapen

[KURSIV] Jag känner mig övergiven. Bortglömd. Ensam. Oviktigt. Oförmögen att samla tankarna. Skriver ner några och hoppas på bättring. Jag behöver konstant underhåll. Lämnas jag åt slumpen, om så endast några dagar, då känner jag mig bortglömd. Jag är krävande på uppmärksamhet. Behöver känna mig viktig. Gillar jag - då behöver jag höra att jag gillas. Jag varm. Står inte ut men kyla. Fryser. Jag minns. Avskyr att bli bortglömd. Jag prioriterar. Prioriteras jag bort, då blöder jag. [FET]Jag biter mig fast i ord, smakar på dem och spottar ut. De smakar gott till en början, sen tycker jag att dem byter ifrån sött till surt för att sen bli beskt. [/FET] Känslan som biter sig fast är ifrån gårdagens samtal. Besviken. Det gör ont. Jag känner mig oviktig. Vänskaps-oviktig.. Jag är flexibel i absurdum. Kan anpassa mig. Kan byta färg likt en kameleont om så krävs i all oändlighet. Jag ställer upp. Älskar mina vänner. De som står mig närmast, jag skulle göra allt. Vi är olika. Du är du. Jag är jag. Vi var vi. Igår blev vi, vår vänskap naggad. Med framförhållning och önskan om att ses. Vi blev bort prioriterade för resten av året. Barndomsvänner. Riktiga vänner. Alltid vänner. Oslagbar vänskap. Naggad. Mitt hjärta trasat i kanten. Likaså vår vänskap. Kanske ligger kalendern, jag, vänskapen och planerna i ofas. Fortfarande smärtsamt tråkigt. Vad ni är gör, älska era vänner och glöm för allt i världen inte bort dem - vänskap måste på något sätt investeras i. Annars dör den. Eller förvandlas till ytlig med tiden. [/KURSIV]

Kommentarer

23 september 2011 09:30

tezzah

Att känna sig oviktig och bortprioriterad är bland det värsta som finns... =( Skickar lite styrkekramar!
23 september 2011 09:37

linni

Tack snälla. Känslan är dock inte alltid proportionell mot egentliga verkligheten tror jag. Men ff inte en trevlig känsla. kram

Logga in för att skriva en kommentar.