Står i brygga
Börjde mig bakåt. På uppmaning av mitt inre. Den inre röststen bedjade önskan om att låta mig vara tillags. Att försöka se andra människors behov. I ögonen djupt fäst blicken utan att släppa taget. Att söka sin egen duglighet för att känna sig tillräcklig. Värdig. Att vara empatisk. Förstående. Snäll. Tålmodig. Analytisk. Vara en god vän. en bra människa. Förstående medmänniska. Här har jag börjt mig själv. Vridit varje muskel. Sträckt sena för sena. Vridit mig ur led. Led för led. För att vara värdig ovillkorlighet. Att se andras behov istället för att lyssna på de egna.
Där står jag med kuvad kropp. Kuvad under mitt eget värde. I en båge. Fötterna i jorden, händerna i marken. Ofokus på mig. Min kropps smärta i värkande bristande ergonomi. Föraktar mig själv. Hur kan driften att vara tillags förvränga kroppshållning, position och hela skepnad. Förvränga och förvandla mig till varelse från att vara människa. Att vara vig för andras väl och ve orsakar mest muskelvärk, bristningar, ömma och lösa kroppsdelar.
I alla år, har jag gått i brygga från morgon till kväll. Har aldrig sett vad som är framåt eller bakåt. Har liksom missat hela upprätta positionen. Den där man ser omgivningen som den är, inte som den önskar att jag är. Det är såååå tröttsamt att inse att bryggången är en del av mitt inlärda rörelsemönster. Dags att fästa blicken framåt, stärka fokus genom egen värdighet och där de egna behoven utgör klarsynthet. Rätar upp mig själv och stegar likt en upprätt homosapien framåt. Upprätt.
#I kölvattnet av en uppväxt i ett medbereonde där barnet aldrig kunde vara bra nog trots att allt fokus låg på att vara tillags.
God kväll och PEPP!
kram Linni
Gillar
Kommentarer
-
-
Ha en fin dag @Alerta
Logga in för att skriva en kommentar.