Status: Måndag.

- för sov mig till ett möte. Panik snabbt på plats från säng till stol på  25minuter där resvägen i sig innebär 20minuter.

- Lätt begynnande hälsensproblematik. Medicineras med smärtstillande och anti-inflamatoriska.

- Vegetarisk Brunch, lasange med tzaziki och syrade grönsaker. På mitt favorit fik. I alla fall får jag i mig någon form av föda. 

- Hjärtat läket ihop mirakulöst då jag inser idiotin i hela historien. Så nu låter jag hjärtat förbli uppfläk, öppet och tillgängligt för alltid. För den som är mig värdig. Kommer inte finna min i någon mindre än det. Men öppna ögon, öppet hjärta och orädd. Inget kan vara värre än ett hjärta i kras, men man blir starkare för varje gång det tvingas att självläka.

- Måste möte ångesten och mina dolda känslor inför att jag inte arbetat på snart fem månader. Att jag måste börja fokusera framåt och ta tag i rodret i mitt eget liv. Inte låta stressen med tillhörande kris blir mitt nederlag. Att inte gömma mig under en "martyr" filt i tysthet. Resa mig upp, sträcka på min härkade kropp och säga; jag lever i ett i-land där mitt största problem är så skrymmande i jämförelse i länder där hunger och bostadslöshet är vardagen och lägg till ett brustet hjörta. Undrar då vad som smärtar mest. Jag skäms. Tar tag i mig själv. Det är bara till att se till att rycka upp sig.

Livet och jag hand i hand, för vem annars?

KRAMAR till etern.