Tackar Halmstad för hjärtliga skratt i vänners sällskap

[KURSIV]Sovit lite. Ätit gott. Pratat mycket. Umgåtts i trivsamt sällskap. Träffat en ny liten människa, coolt. Tre månader är ingen ålder att skryta om. Så små. Så många möjligheter ligger framför i livet och väntar. Önskan om att det bästa bästa ska vänta. Jag är inte barnkär generellt, däremot förundras jag över hur så små kan bli så stora. Vad son formar människan. Vad som påverkad av vad. Önskar allt gott. För alla små, att livet ter sig vackert, lust och varmt. När jag var tre månader, då bodde jag på sydligare breddgrad, med min biologisks mamma.. Undrar var min innebodde rotlöshet föddes? Uppbrottet ifrån min mamma? Vid upp flytt ifrån barnhemmet? Eller i Sverige hos föräldrar som älskar mig mer än livet självt? När jag möter små barn då väcks tankar om hur det biologiska formar, undra vad som biologiskt format mig... Jag älskar det biologiska, svärmar för det och förundras. Någonstans finna två människor som jag är skapad av. Deras avbild. Jag vandrar på norra halvklotet, halv. De vandrar på södra halvklotet och fattas mig. Tänkt dem har inte sett mig sedan jag var ett litet knytt, fem månader. Det har hänt mycket sedan dess. Hoppas dem är stolta. Jag är stolt över dem. Tacksam för dem i evighet. Over and out.[/KURSIV]

Kommentarer

5 oktober 2011 18:44

Solei

Jag är övertygad om att de skulle vara jättestolta om de fick möjligheten att se dig nu ! Dina tankar väckte mycket ömhet hos mig... Ja visst vill man de små knytena allt väl i världen ! Men alla har vi vår väg att vandra och det enda vi kan göra är att be om beskydd för de små på vägen. Stor kram till dig från mig!
5 oktober 2011 22:36

linni

Ömhet är ordet. kram på dig Solei!

Logga in för att skriva en kommentar.