Tänder ett ljus..

[KURSIV]för de som inte finns här idag. De som lämnat mig kvar. Min kära morfar. Min Anka. Jag tänker på dem alltid, idag skänker jag dem en extra varm tanke. Min farmor var mitt allt. Hon var min Anka,o min trygghet, min villkorliga kärlek - min vän i världen, hon var MIN! Hur tomt det än är emellanåt, hur ensam jag än känner mig, och hur övergiven jag än upplever mig ha blivit - så slår alltid det varma minnet av henne, våra stunder och det hon sänt med mig i livet- det slår alltid högst. Ibland, vill jag lyfta luren för att berätta för henne, dela med mig, hör hur hon har det - det slår mig alltid likt en oförutsedd iskall handflata mot en rosig kind, Anka finns inte mer, hon finns bara i mitt hjärta, i varm minne av henne. Hon ville alltid se vad som händer i mitt liv, med mig - den nyfikenheten gjorde att hon inte ville lämna jordelivet. Hon var nyfiken. Undrar när det fysiska vinner över nyfikenheten? Kropp mot huvud. Till den sista stund av medvetande, ville min Anka stilla nyfikenheten. En stund, för mig osynlig: kroppen orkar inte med, fysiska svagheten klassar ut nyfikenheten, min Anka är chanslös, måste abdikera. Älskade Anka. Älskade morfar och älskade saknade - för er brinner ett evigt ljus, minnetslåga boende i mitt hjärta. Alla helgonsdag brinner många ljus för många älskade. Låt ljusen vittna om de älskades betydelse efter deras abdikering. [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.