Tänker till..

[KURSIV]Jag är begåvad med att kunna släppa jobbet när jag lämnar det. Inte för en miljon kan jag vid dagens slut erinra mig om vad för något som hänt eller väntar mig imorgon. Jag är dessvärre även begåvad med ett dåligt samvete och behovet att reda ut och förstå saker och ting. Jag avskyr att inte kunna ta reda på svar eller kunna ge svar. Jag har övat upp färdigheten att kunna säga att jag återkommer eller lotsa vidare till de som faktiskt kan specifika ämnesområden. Jag står med en skräckblandad förtjusning inför att vara nya på jobbet. Jag vill kunna allt, och helst igår. Dessutom jag jag nu förstått att jag faktisk gillar att ta reda på och problemlösa. Hungrig på att ta för mig. Utmaningen gör jobbet intressant. Utveckligsmöjligheter. Klättrare av rang är jag. Motgångar mottages med öppna armar. Jag ser fram emot att ta en sak i taget. Ansvar. Arbeta upp en relation bit för bit över tid. Jag har åldern emot mig, en utmaning som jag inte själv ser som ett problem men som en utmaning. I väntan på ett byte med buss väller jobbtankarna fram. Inte förr. Det som kan stressa mig i arbete är inte tidsfrister utan oron för att jag ska ha gjort något fel. Min oförmåga till att lite på att jag kan göra det jag gör rätt. Igår visade det sig att jag tabbars mig vid två tillfällen. Det hugger mig i betet. Fast den här gången blödde det inte mer än kort stund, blodet koagulerar och kvar är ett jack. Ett jack som jag bestämde mig där och där för att bli en påminnelse för att fel gör vi alla. Vi är all nya i början. Jag ställer mig ödmjuk inför mina tabbar. Mina fel, mina brister liksom inför det mänskliga i mig. Jag duger bra, bättre än många då jag fick tjänsten. Jag kan däremot inte kunna allt. Det blir min utmaning - att låta mig få vara ny. Jag sänker axlarna och andas ut. Din stress är din. Min stress är min att förebygga och förinta. Jag tänker inte låta min oro för att göra fel ovandlas till ångest. Nej, ångest skiter jag i nu. Tänker minsann inte vare offer för min bristande tillit. Idag är det nya tag. Tisdag och jag är beredd att ta mig an arbetsdagen med största engagemang och är redo för att misslyckas och dagen kräver det av mig. Kram[/KURSIV]

Kommentarer

18 juli 2012 10:18

FrkM

Vad jag känner igen mig i: [KURSIV]"Jag står med en skräckblandad förtjusning inför att vara nya på jobbet. Jag vill kunna allt, och helst igår. Dessutom jag jag nu förstått att jag faktisk gillar att ta reda på och problemlösa. Hungrig på att ta för mig. Utmaningen gör jobbet intressant. Utveckligsmöjligheter. Klättrare av rang är jag. Motgångar mottages med öppna armar. Jag ser fram emot att ta en sak i taget. Ansvar. Arbeta upp en relation bit för bit över tid. Jag har åldern emot mig, en utmaning som jag inte själv ser som ett problem men som en utmaning."[/KURSIV] Även i din stress. Jag har ännu inte hittat nyckeln till att stressa ned eller att släppa jobbet på fritiden för delen heller. Jag tror vi är ungefär i samma ålder. Ändå ser vi oss båda som att vi har åldern emot oss på arbetsmarknaden. Hemskt med tanke på att jag har 25-30 år kvar att jobba som minst... Stressa nu av, glöm försovningen och den missade bussen. Möt dagen som den kommer! Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]

Logga in för att skriva en kommentar.