Tårar...

[KURSIV]ja, dem rinner ner för min kind. Min katt Dexter, som är kvar i Örebro, Dexter aka KISSkatten han måste omplaceras snarast och då får han flytta tillbaka till Örebrokatthem då han just nu inte fungerar inne hemma hos oss. Efter fem års kämpande har jag älskat denna underbara katt, varenda dag. Så jag kämpat med att torka upp alla pölar och alla tänkbar hjälp jag uppsökt. Nu när jag har flyttat ifrån Dexter har allt eskalerat och han pölar ner säng och idag nya soffa, en dag gammal... Tårar rinner. Hjärtat brister. Valet mellan avlivning och katthem där han får chans till ett hem med utevistelse och en trivsam miljö - ja då är valet varken svårt eller smärtsamt i sig. Däremot den egocentriska sidan hos mig, Linni som matte - där smärtar och värker det. Jag går sönder lite av blotta tanken av att inte ha honom, min älskade Dexter. Ingen av oss mår bra då han kissar för att han mår dåligt och jag mår dåligt av att han kissar och reagerar med reaktion och han mår dåligt av min reaktion. Så det är winwin för oss båda. Ändå känns det som mitt livs största förlust. [/KURSIV]

Kommentarer

5 maj 2011 21:27

cmskytt

Du gör det av kärlek till din misse och att släppa någon man älskar är så otroligt starkt gjort! Kram på dig!
5 maj 2011 21:37

linni

Det är ärligt talat smärtsamt, men "vår" relation tär på mig och ökar stresspåslaget konstant... men shit... min älskade katt. :(
5 maj 2011 21:59

Olimly

Ush vad jobbigt för dig!! Att "leka gud" med dem man älskar, det är sååååå svårt!!! Hoppas att du finner ro med ditt beslut. Det kommer bli bättre! Kram!
5 maj 2011 22:00

linni

sant som du säger.. det kommer att bli bättre för det kan inte bli sämre... tack för kram å omtanke!

Logga in för att skriva en kommentar.