Tårar och traskande i all oändlighet..

[KURSIV]... ja, ibland måste man få sörja det man inte haft. Jag är lyckligt lottad i många avseenden. Jag har haft en farmor som var min bästa vän, min pappa som är min trygghet och klippa och en mamma som älskar mig över allt annat. Jag har vänner, jag familj som mormor och faster. Ändå kan det som idag, ifrån ingen stans bara smärta i hjärtat. Man saknar det man önskat, det man nu ser som självklart och det som man kanske allra helst velat ha. Jag planerade att promenera en lång promenad, en längre än dem flesta. Tårarna rann, saknaden, uppsluppenheten, tröttheten och en sorg vällde upp inom mig. Jag promenerade tills jag inte längre kände smärta i mina tankar och med mina känslor. Jag promenerade i varierande tempo, blev kall men till sist vid gott mod. Tack för att jag funnit mina promenader, min terapi tillika det uppenbara- min motion. Givetvis glömde jag att nollställa stegräknaren så resultatet för kvällens lååååångpromenad är 30 926 - 12 176 = 18 750. Detta motsvara i 11,81 km = ca 1.2mil på en promenad. *nöjd* Fötterna, ryggen och jag är trött så nu nattar jag mig för dagen. G o d n a t t ! ! ifrån en numera munter Linni[/KURSIV]

Kommentarer

17 mars 2011 22:35

dmectiger8

Kan tänka så med men man börjar sluta tänka på sånt som varit. Duktig är du
18 mars 2011 08:31

linni

Tack, nu är det en ny dag och då känns allt bra igen!

Logga in för att skriva en kommentar.