Tårarna sprutade

[KURSIV]Igår var det synd om mig. Ynklig, trött och allmänt klen mottog jag sanningar på sant Aspergervis. Inget inlindat i bomull. Ingen sockervadd omkring orden. Budskapet var hårt, anklagande och kritiserande av rang. Där stod jag nytränad och i min träningsoutfit och fick sanningen rakt upp i ansiktet. Verkligenheten. Sanningen. Faktiskt tydligare än någonsin. Provocerande och uppkäftig. Blängande. Där stod jag utelämnad. Jag som gärna döljer mig för migsjälv bakom en fasad av bilden jag själv målat upp. Jag lindar in mig själv i en verklighetsfrånvarande filt. Värmer mig med illusionen när det blåser hårt och kallt. Igår stod jag där på backen och fick ord och sanningar levererade på det mest självklara vis. Där var det ord och inga visor. Fröken Linni brast ut i gråt. Kände mig så arg och frustrerad. M sa att det inte är klokt att jobba över 4.5h på tre arbetsdagar. Att alla mina argument för att arbeta över de senaste dagarna var idiotiska. M argumenterade väl. Hårda ord som att jag bränner ut mig snabbare än de flesta då jag redan varit där. Att jag kommer att dö snarare än jag tror. Linni gnydde som en övergiven hund. Trött. Och helt ovillig till att fortsätta åsamka mig en för tidig död. Jag vill leva. Jagcå vill må bra. Jag vill kunna jobba med det jag är bra på, länge och väl. Inte dö. Inte stressa ihjäl mig. Inte brinna upp och förintas i aska. Tack M <3 Jag har de bästa förutsättningarna för att med tiden bli riktigt bra i min yrkesroll. Ingen ställer krav på mig om att kunna allt från början. De kraven är mina. Jag har marginaler för att bli trött, inte klara ut och be om hjälp. I mitt huvud ekar: Jag kan själv, jag är en stor flicka. Duktiga jag. Idag tänkte jag gå hem när jag arbetat mina åtta timmar. Jag jobbar inte på vägen till jobbet då jag redan jobbat för många morgnar de senaste veckorna. Tänker njuta av att skriva lite här, lyssna på musik eller bara sluta ögonen. Jag vill leva, inte dö av stressa! Idag kommer jag tillbaka till jobbet med delegering i ryggan, skriva på en lista och återkomma och lämna uppgifter till perosnal om jag inte hinner. Ingen övertid idag! Ingen imorgon! Jag har jobbat en vecka extra på fyra veckor. Det är inte klokt eller hälsosamt. Jag är därför trött som få. Håller på att bli förkyld, träna och sen vila. Tänker ta hand om mig, jag älskar migsjälv så pass. Inget är värt mer än jag är. Jag före arbetet. Jag först. Alltid. Om jag jobbar mer än åtta timmar per dag, då orkar jag inte på sikt och då fattas en chef. Då får personalen klara sig själva. Jag behöver inte bevisa mig odödlig. Jag behöver bevisa mig själv som en chef som finns och stannar kvar. Jag är dödlig och jag måste finna en strategi som håller mig levande både professionellt och privat. Låter hårt, men det är sanningen. Godmorgon på er kära Matdagbokare! Kram Linni som klivit ut i verkligheten med hjälp av M[/KURSIV]

Kommentarer

20 september 2012 07:12

Snuttan7

Det va fint att du kunde ta till dig den konstruktiva kritiken. Du är värd din egen tid precis som du säger. Grattis till ditt beslut. Stor varm kram. Sandra ❤
20 september 2012 08:46

marketta

Linni!!Vilka kloka och bestämda ord du skrev.Helt rätt.Stå på Dig.Du är viktigaste person i Ditt liv,om vi inte ta hand om oss själva,så orkar vi inte.Bra.... sätt gränser och stå i Dina beslut,även om Du kan få motstånd.KRAM+MYCKET BRA DAG TILL DIG!!!
20 september 2012 20:26

Tabirimiri

det var verkligen kloka ord.fick en stress föra året och gick in i väggen och först då in såg jag en massa saker. Så nu mera har jag tagit mig som nr 1 i allt. kram
24 september 2012 18:29

Loppan86

<3 Kram på dig! /Misse ^-^S
25 september 2012 06:40

linni

<3 Tack för att ni tycker att min ord är kloka. Nu ligger utmaningen att leva därefter, det går inte i en handvändning direkt. Men det går, om än det kräver mycket hårt jobb från min sida sett. PEPP till er mina kära Matdagbokare!

Logga in för att skriva en kommentar.