Tiden bara går...

Hur är det möjligt att tiden bara tickar på. Det är helt omöjligt att höra det. Ofattbart svårt att känna det. Mätbart evighetsprojekt att fokusera på varje kommande. Passerade minut. Rätt som är det fem år sedan. Rätt som har man inte träffat vänner på tio år. Utan förvaring är man inte längre student från gymnasiet i juni. Här och nu står jag. Fötterna på jorden. Så mycket klokare. Så mycket värdefullare i erfarenheter mätt. Så mycket valuta man får för sin inverserade tid. Sin tid. Sin livstid. Avkastnignen kommer långsamt smygande. 

Tid. Klockan. Tillvaron. Möjlighterna bor i livets nyckfullhet. Tillfälligheterna ger förutsättningar aldrig anade. Äntligen börjar tiden generera någon form av värde. Tanken på att kontrollera tiden. Värdera hur mycket vinning som kan genereras på bestämd satsad tid - värdelöst att ens försöka. Möjlighetens tid ligger framför fötterna. Bak hälsarna ligger det som skapat dina kommande förutsättningar. Fast det är alltid du som väljer var och när du vill sätta ner fötterna. Det är du som styr stegen och när du ska gå. Jag står stilla och tittar framåt en stund till.

Tid, för dans. Det finns tid för allt, och att ta vara på den på bästa sätt är väl klart mest värdefullt.

KRAM