Tiden för att böna och be
För att få vara någon för dig. Få vara en vän. Få vara en kärlek. Vara osjälvständig. Vara suktande. Bedjande. Vädjande. Den tiden är förbi. Jag måste duga gott nog. Jag duger för mig själv. Det få räcka. Gott nog att vara tillräcklig. Det är så tröttsamt att söka bekräftelse i ytlighet. Att söka trygghet i det otrygga. Att tvinga sig på den som vill springa. Att titulera någon som kärlek. Något som vänskap. Något som familjeband. Om du inte vill. Inte kan. Inte förmår. Inte. Då är det inte min sak att efterfråga. Klämma in mig. Tvinga mig på. Kila fast mig så att du inte smiter. OM du inte väljer mig då väljer jag att inte fråga efter ditt godkännande. Ditt tillkännavianden. Din tillgivenhet. Nyckeln till ditt hjärta.
Att vara omtyckt är fint och skönt. Inte värmande som att vara av betydelse för någon. Att vara viktig. Det ytliga är passerat. Måste vara bortprioriterat. Hur fint och skönt det tillfälligt än känns, lika kallt och smutsigt känns det när det inte är på riktigt. Vad som ser bra ut för någon, vad som får dem glada och vad som är kul för dem måste skiljas från vad som är viktigt, glädjande och givande relationer. Tänk att vara omtyckt gör det svårt att särksilja det som är värt att prioritera. Att vara en dotter, vara en rolig bekant, ett gott sällskap, en trygg flickvän ställt mot en ovärderlig del av en förälder, givande vänskap och en älskad flickvän.
Jag kommer att välja ensamhet före fluffiga kontilationer. Skriva, måla, sjunga och läsa - bara för mig själv. Mitt välmående. Hellre ensam en kväll, helg eller ett år än att slösa mina prälor på de som inte bryr sig. Inte förmår. Inte är på riktigt.
Livet är svårt för oss alla till och från. Att ha förståelse för det innebär inte att allt är accepterat. Om man inte finner att en vän är värd att bry sig om ens i förbifarten i vardagen då kan det kvitta. De som bor längst ifrån mig, är de som visat sig vara mina närmaste. Det handlar således inte om tid att prioritera utan viljan.
Tänk att denna sen vintern har blivit en sådan ögonöppnare - det hade jag aldrig trott. Livet är fullt av överraskningar. Ser fram emot resten av resan i mitt liv. Hur lång och hur den kommer att se ut, det vet jag lyckligtvis inte. Däremot kan jag i min ovisshet glädjas åt en evighet tills motsatsen bevisas.
LEVA med ett par änglavingar i handen. Att hålla HJÄRTAT öppet och sårbart. VANDRA med ovissheten om vilka utmaningar och uppleverlser som stundar. Jag saknar mina nämsate som inte är med och delar mitt liv, då era kortades. Fast för er ska jag lära mig leva mitt liv så gott jag kan. Prioritera väl och må väl.
NU.
Gillar
Kommentarer
-
LissaLo: jag måste också läsa om och om igen! Sanningen svider ibland... men jag måste för mig i alla fall tänka om.
Pepp å trevlig lördag!
-
Instämmer med LissaLo, mycket tänkvärt och berörande
-
@kicki47
varför ska det egentligen behöva var såhär?
godkväll!
-
Det finns stunder när jag haft lust att ge upp. Att sluta vara snäll att sluta hjälpa. Men... det är ju jag! Men jag har känner att jag nu har kommit vidare faktiskt, jag har hittat en medelväg... eller nej, snarare en plats där jag kan vara jag. Jag är snäll och hjälpsam och glad och pigg och positiv men, och här kommer den stora skillnaden, jag visar nu också mina svaga sidor, de där jag inte är starkast och jag visar dem från början. Jag har också lärt mig att säga nej. Nej, för min skull. Där jag är nu, i livet, är jag mig själv hela tiden. De som uppskattar mig som jag är och som finns kvar även när det är jag som behöver, de bryr jag mig om. Andra... de får klara sig själva precis som de låter mig klara mig själv. Det här är inte längre ett medvetet val, det sker naturligt då jag har valt att visa mig och vem jag är från början.
Ta hand om dig nu!
-
Linni! Det här är ju jättebra insikter och bra grund för nytt sätt att se på sig själv och andra! Du skriver öppet, sårbart och närvarande- försök att publicera dina tankar. De berör och ger orsak till eftertanke vad som är själens bränsle.
Du är så himla bra! Nu vet jag att du tar emot dem- här kommer en hel veckas förbrukning av kramar från mig🤗🤗🤗
-
Kicki47: Som du säger; man är ju som man är. ja att våga visa sig själv och sitt mångsidiga jag. Att låta de som befinner sig när se den och stötta om det behövs. Medelvägen att vara sig själv men att låta andra vara vänner, familj och partner på sitt vis. Sen är det upp till en själv att avgöra om det är tillräckligt... Det sista är det svåra för mig. Jag viker mig för att inte göra andra otillräckliga när de i själva verket handlar om att man har olika syn på vad vänskap innebär - vilket innebär att jag inte måste hålla relationen som en nära vänskap längre... läskiga tanke.'
Tack för din pepp å hoppas att veckan tar hand om dig väl som du tar hand om den. Pepp å kram
-
Ackhs: En bra grund men nu börjar livets nya balansgång - utmanande :) Själens bränsle.. fint sagt. Ord värda att suga på lite... Tackar ödmjukast för veckans kramar :) Hoppas att dagen din blir fin och kommande lika så.
KRAMAR å Pepp till dig!
Logga in för att skriva en kommentar.