Tiden rinner iväg

... och jag märker det när jag tittar i kalendern. Bokar upp mina hälsosamma dagar av vila, motion och sömn långt bortom stress, krav och press. Bokar in påhälsningar från vänner, familj och släkt. Kärlek på besök. Sann vänskap som hittar hit. I år är jag på ett ställe. Göteborg. Min stad. Där jag bor. Då kommer vänner utomstädes hit för att träffa mig. Alla har sitt. Sina liv. Åldern runt trettio. Då blåser förändringarnas vind. I min bekantskapskret. Kärlek mellan man och kvinna bevittnas. Frukten av kärlek mellan två älskaden dimper ner. Livsstilsförändringar avlöser varandra. Vuxenlivet tar ett stort kliv fram och dominerar. Studietid har ersatts av akademisk arbetstid. Livet snurrar på. En del springer fort. Andra njuter av vardagens utmaningar. De flersta försöker leva. Må väl. Trivas i sin egen tillvaro. Vara lyckliga. 

Min tid. Min tillvaro. Mina återhämtning. Det känns som om jag njuter med gott samveta av att forma ord. Dansa. Träffa energipåfyllning i var och en av mina fina vänner. Skrattar med solen i ögonen och lever i Göteborg. Jag känner mig levande. Lugn i mig själv. Fast när jag slår upp kalendern jagar mig stressen. Då påminns jag om att jag måste ha en plan. Vid närmare åtanke, inser jag att min plan för framtiden är att återfå hälsa. Det får ta tid. Fyra och en halv månad. Tänker att inom ytterligare en och en halv månad bör jag ha plockat ihop mig själv. Ett halvt års paus från vardagslivet. Ett halvt år inveserat i en hälsosam framtid och sunt balanserad framtid. Månaden då livet tar fart igen får bli okober. 24 oktober tänker jag fira min framtid, då jag överlevt 32 i Sverige på dagen. Resterande år i Sverige kommer från och med då handla om att leva. 

Tack till mina kära som prioroterar mig när jag inte har ork att prioritera någon annan än mig själv. Äkta kärlek när den är som bäst.

//Linni i orden