Tidsoptimist, javisst!

[KURSIV] Sen till bussen. Sen till spårvagnen. Sen till att stiga upp. I sista minuten till möten. På håret att hinna. Marginalerna är små. Missbedömning av återstående tid att disponera. Felkalkylering av förflyttningstid att ta sig från a till b. Hopplös optimistiskt uppskattade av tid att disponera samt faktiskt tidsåtgång. Fallerar något, då fallerar allt med ens. Om man inte med lite tur kan rädda situationen. Snabba steg. Språng. Skutt. Flås. Språng. Hostning. Andnöd. Klappande hjärta i takt med att de värdefulla sekunderna tickar på... Där har ni Linni i ett nötskal. Nu sitter ja på väg till träningen. Ber en stilla bön om att resan från jobbet tar maximalt 45minuter och att det faktiska vinterlaget inte är av avgörande betydelse för framkomlighetshastigheten. Jo, det måste gå. Jag vill överleva vardagen och därför är träningen ett måste. För mig handlar det inte om kilon, motion och estetisk. Det handlar om så mycket mer, väsentlig överlevnad. Jag ska överleva! Måste orka. Är så trött. Måste orka det sista innan semestern. Efter en effektiv dag i 190km/h och snittar så är arbetsdagen kommen till sitt slut. Trött. Fnissigt och hopplöst hår. Trötta ögon och huvudet orkar ingenting mer. Huff and puff the traffic away - jag ska hinna till mitt träningspass. Min räddning. Kram från mig [/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.