..tjejen i spegeln, är det jag?

[KURSIV]Igår fick jag frågan hur det går för mig med min viktminskning. Jag insåg att jag inte har blivit mätt av min mätkompis sedan i maj kanske, vågen står stilla i dagsläget - men ändå krymper jag. Klädstorlekarna minskar, kommer i kläder eller kläder som sitter annorlunda på mig. Idag har jag verkligen försökt se mig själv i spegeln. Ska spegelbilden verkligen vara jag? De omkring mig ser stor skillnad sedan i maj. Jag ser ytterst små förändringar. Lite mer nyckelben, lite mindre tjockis-konturer, men i min värld är jag fortfarande tjockis (19kg kvar att kämpa bort). Jag ser bara kilon närmare målet, målet som jag förhoppningsvis kommer att se när jag uppnått det. Kläderna jag sparat i garderoben, ja att de passar. Det ser jag, när kläderna passar. Målet är uppnått när mina finbyxor, mina pikér och mina fintröjor sitter som en smeck - då är det ren och skär lycka. Målet är satt i passform av kläderna för att jag ska slippa leva livet under kcal-toffeln resten av livet ;) Däremot känner jag en stor skillnad inombords. Spegelbilden ser jag suddigt när jag försöker se min kropp. I ärlighetens namn syns bilden lika otydligt som om jag försökt spegla mitt inre, min själ. Jag har KBT:at bort stora delar av mig, mina osunda mönster och mitt tidigare sätt att vara. Jag har arbetat och arbetar på daglig basis med att må bra, minska stressen och förhålla mig till mig själv och omvärlden på ett sunt sätt. Någonstans har jag KBT:at bort mig själv, mina vardagliga värden och emellanåt känner jag inte igen mig. KBT:at bort mycket men även KBT:at fram en renodlad identitetskris. Jag vet, ärligt talat, inte vet jag är, vad jag vill och varför. Mina uppsatta mål, min vardag och min framtid har inte en tydlig riktning, valen grundar sig inte på tydliga värderingar och värden liksom att jag verkligen inte känner mig själv. Jag är Linni. Lyckligare än på många år, även om just nu är bestrött med sorg, ändå är jag lyckligare än på länge. Paradoxalt nog. Rotlöshet om livets riktning, mina grundvärderingar och var ska jag vara - tror innerligt att Indien kan rädda mig. Landet där framtiden var borträknad för den lilla tjej jag då var, nu ser jag som vuxen kvinna att klarhet kring framtiden ligger Indien. Jag är förbluffad över det faktum att jag ens tänker såhär, jag som aldrig tänkt på Indien som något mer än ett land i Asien. [FET]BRA IDAG[/FET] (en dag som känns som allt annat än bra): *sov till 13.00 *promenerade till och från dansen. *Bokat tvättid. *Ätit om än dagens meny bestått av: japanskt te äggmackor pepparkakor chips en bit smördegsbröd med vitlök. _____________________________________ Uppskattningsvis(!) 1700kcal och har tränat bort 799kcal enligt mdb-beräkningen. Hurusom, jag har ätit och det är bra. Alltid något :D Nu ska jag streama Så ska det låta. Sen blir det till att sova. Så godnatt på er kära vänner, säger jag lite i förskott. KRAM[/KURSIV]

Kommentarer

27 november 2011 12:27

Tabirimiri

skickar en kram tillbaks och önskar dig en trevlig 1 advent.
27 november 2011 12:28

linni

dito!
26 november 2011 21:45

Tabirimiri

lät gott med smördegs bröd med vitlök
26 november 2011 22:02

jaropi

Jag tror o att du stramar på kroppen din, o vågen kommer hänga på den me ska du se, Skönt ändå att det märks på kläderna Natta Linni i Världen
27 november 2011 12:14

linni

Tabirimiri: Ja, brödet var okej. Jaropi: Stramar kroppen gör jag säkert - vågen orkar jag inte fixera, så länge den inte ökar :P Kläderna är ren och skär lycka, att de passar :D KRAM på er båda!

Logga in för att skriva en kommentar.