Tjockiskedjan avpoliterad.

[KURSIV]Viktstatusen är ointressant. Mina kilon är en illusion om hur mycket jag egentligen krymper. Vågens siffror står och stampar. På ett och samma ställen sedan månader tillbaka. -26 kilo. Siffror gjutna i sten. Orubbliga siffror. Samma första siffra sedan urminnes tider. I`m stuck with 6. Längtar mig fördärvad efter 5. Prioriteringarna: jobbar, äter och tränar. Sover. Resultat visar sig inte på vågen. Den där förbenade analoga vågen. Struntar i den! Vägrar låta en motsträvig våg styra min viktminsknings upplevelse. Kämpar målmedvetet vidare. Kläderna minskar i storlekar. Sex storlekar mindre i byxor. S tröjor. Tjockishalskedjan i silver till mitt hänge har idag ersatts av ordinarie vitguldslänk, nu när den inte uppför sig som en strypsnara. I helgen fick jag det svart på vitt av M som på bästa Asbergervis informerade mig om att har gått ner i vikt. M:s ord är sanna då han enkom kan konstatera faktum och han behärskar inte konsten att ge komplimanger. Så vågen för stå i skamvrån. Min kompis, med måttbandet kommer hit i mars och då kan jag leverera förändringen mätt i cm. Bara tanken av måttbandet medför pirr i magen. Är förväntansfull då det nästan är ett år sedan jag mättes senast. Nu, på vagnen. Tröttare för varje dag som går. Psykisk påfrestning medför trötthet. Inget att fundera nämare på. Sömn kommer när livet låter mig vila en stund. Mina tillfällen för vila ter sig som korta powernaps. Välbehövliga sådana. [FET]Livet är vackert, smärtsamt och ständigt pågående och jag är glad som är en del av det. [/FET] Godmorgon Kära Matdagboken![/KURSIV]

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.