Traskade några steg i sällskap med de eget tänkt tankarna..

[KURSIV] idag bubblar det. Bara för att jag skriver att jag tänker. Tankarna surrar. Att det saknar början och slut, detta innebär inte att det är kloka tankar som behandlas. Titt som tätt tänks orationella och redan (o)genomtänkta tankar. Mina tankar styrs sällsamt aktivt av mig själv. Impulser och känslor för mina tankar till okända marker. "Linni, du tänker för mycket". Jag får höra det oftare än jag egentligen önskar. Varför kan jag just inte svara på. Inte heller begripligt kan jag ge en överskådlig förklaring till varför jag just tänker "för mycket". Eller är det så att det som säger så tänker för lite? Idag när jag traskade runt på väg men parallellt traskar jag omkring i mina tankar. Rätt som har jag tänkt kring rotlöshet, resonemang vägs mot känslor som vägs mot logiska ställningstaganden. Börjar misstänka att dunka-dunka-musiken egentligen har räddat mig ifrån att låta mina tankar dansa iväg i det oändliga. Istället har tankarna tänkts, taktfast och målmedvetet längs en pop-slinga. Nu, när jag låter mina steg liksom mina tankar förflytta sig i sällskap med lugn, vacker och tänkvärda melodier och texter - då finns det inga begränsningar för vart tankarna dansar iväg. I verkliga livet är jag relativt förutsägbar. Är rätt överlagd i mina beslut, vad jag tar mig för och i mina planer. Logiskt grundat, nästan i absurdum. Nästan som att allt är för mig, av mig tillrättalagt. I mina tankar är jag impulsiv. Inte sällan är jag styrd av känslor, impulser styrda av tillfälligheter här och nu-förankrade. Logiken får föga utrymme. Fast mina tankar ser ingen, hör ingen - såvida jag inte låter de ge uttryck för sin existens i verkliga livet. Obalans mellan insida och utsida. Allt annat än en symbios. Logik möter känslor således planerat möter spontant. Kanske därför jag inte är riktigt överens med den bild andra har och den bild jag har. Funderar på att omforma den bild världen får se tillika den bild jag väljer att visa upp. Varför inte go-all-in och kämpa för att våga visa den jag är i tankarna. Masken kanske får målas om. Helst i glitter, med sårbarhet- och personligfärg och för att piffa lite extra pyntar jag den med känsliga tankar och djuphet. Kan mitt löfte till mig själv 2012 få vara att våga piffa masken med den riktiga Linni? I så fall innebär [FET]mitt löfte att jag ska skrämma slag på mig själv liksom andra i mesta möjliga mån till gagn för harmoni i jaget?[/FET] Låter mer lockande att skapa sig ett nyårslöfte där jag lovar mig själv att inte äta godis, sluta ljuga eller att ringa vännerna mer regelbundet. Fast för mig, tjejen som KBT:ar bort sig själv på daglig basis, ja dessa löften känns som ringa utmaning ;) [FET]Så fram med det fasansfulla artilleriet av skräck, för 2012 kommer att gå till historien som året då Linni blir Linni fullt ut, i världen inifrån och ut. Ser fram emot att skaka mig i form med hjälp av rädsla och skräck dagligdags - hur galet det än låter[/FET] (och då har jag inte en vibbträningsplatta i åtanke). Åter till mjölkkoppen med några droppar kaffe i, havrekaka som tilltugg. //Horror-Linni [/KURSIV]

Kommentarer

27 december 2011 19:25

Solei

Min man säger ofta till mig att jag tänker för mycket, men det finns liksom ingen off-knapp som jag kan trycka på.... Låter klokt att släppa fram den äkta Linni med allt vad det innebär, låter som ett bra nyårslöfte tycker jag ! Passar på att önska dig ett bra "Äkta Linni" Gott nytt år !
28 december 2011 00:16

linni

Ah, du tänker också likt evigheten? Tror att det kommer att bli ett vidrigt svårt nyårslöfte, fast brukar aldrig ha några så 2012 kan jag ha ett bara för att jag fyller jämt då :D Önskar dig ett fantastiskt Gott slut och ett Gott nytt år på dig Solei! kram

Logga in för att skriva en kommentar.